Om det är någonstans i Europa som man har anledning att känna sig extra bekymrade över Trump-administrationens beslut att dra tillbaka USA:s stöd till kurderna, för att Turkiet ska kunna ta kontroll över norra Syrien, så är det i Sverige.
På söndagskvällen meddelade Vita huset att de amerikanska styrkorna besegrat terrorgruppen Islamiska staten och dess territoriella ”kalifat” och därför inte kommer att stanna kvar i området när Turkiet inleder sin länge förberedda militäroperation mot de kurdiska styrkorna i norra Syrien.
I praktiken betyder det att Turkiet fick Donald Trumps tillåtelse att döda USA:s allierade – som offrade sig i det framgångsrika kriget mot IS – och ytterligare destabilisera en av världens farligaste regioner.
Analytikern Aras Lindh vid Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram säger till TT att kan innebära en öppning för IS att slå tillbaka.
”Om det blir fullskaligt krig mellan kurdiska styrkor och Turkiet så finns det säkert olika intressen som drar nytta av det kaos som kan uppstå i en sådan miljö.”
”IS har säkert sovande celler och jag ser framför mig ett scenario där man kommer försöka dra nytta av ett kaos och kanske rent av försöker frita tillfångatagna.”
Turkiets motiv till invasionen är dubbla. Dels vill man skapa en turkiskkontrollerad buffertzon längs den syriska gränsen mot Turkiet dit man kan flytta en stor del av de 3, 6 miljoner syriska flyktingar som flytt till landet, dels vill man förinta det kurdiska självstyret.
”De hjälpte inte oss i Normandie”, sade Donald Trump, i en bisarr förklaring till varför USA överger en värdefull vapenbroder.
För isolationisten i Vita huset ska inte amerikanerna kasta bort pengar och människoliv på ”oändliga, löjeväckande krig” i Mellanöstern. Följden är att USA i högre utsträckning än tidigare under Donald Trumps styre framstår som en supermakt som det inte går att lita på.
För ett militärt svagt land som Sverige, som bygger sitt försvar på samarbete med USA – utan att få skydd av Natofördragets artikel 5 från samtliga Natoländer – är detta oroande.
Sverige, som inte heller deltog vid landstigningen i Normandie, kan knappast försvara sig självt. Om regeringen tidigare har vilat på antagandet att Sverige kommer att få stöd från USA vid ett militärt angrepp, garantier eller inte, finns det nu anledning att släppa den förhoppningen.
Den solidariska säkerhetspolitiken innebär att vi förväntar oss att EU:s medlemsländer och de nordiska länderna ska ställa upp med militärt och civilt stöd upp på samma sätt som vi lovar ställa upp för dem. Men några faktiska löften existerar inte.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg är tvärt om tydlig med att Nato inte ger några säkerhetsgarantier till ett land som inte är medlem.
Det är en utsatt och riskabel position. Situationen i Syrien visar varför det är hög tid för Sverige att ta nästa steg och ansöka om fullvärdigt medlemskap i Nato. Med undantag för själva medlemskapet och de säkerhetsgarantier det ger är Sverige redan djupt inbäddat i Natos säkerhetsstruktur. Vår försvarsmateriel anpassas till Natostandard. Och vi övar tillsammans med Nato.
Alternativet till Natomedlemskap är att stå utanför, utan tydliga säkerhetsgarantier, och vid en konfliktsituation verkligen vara beroende av hur USA och dess nyckfulla president kan tänkas agera. Fråga kurderna om det är ett attraktivt alternativ.