En av delarna i den omdiskuterade decemberöverenskommelsen var att regeringen och allianspartierna skulle samarbeta brett i ett antal frågor. Däribland energi. Breda uppgörelser på ett sådant fundamentalt område har sina fördelar. Samtidigt är det uppenbart att i synnerhet Miljöpartiet sticker ut i sin syn på framtidens energiförsörjning.
”Dagens kärnreaktorer ska få ersättas med nya” var ett påstående i Expressens partiledardebatt inför valet i höstas. Partiledarna skulle svara genom att hålla upp en grön lapp för ja eller en röd lapp för nej. Det blev en snackis eftersom Stefan Löfven (S) vägrade svara. Han menade att det lekfulla inslaget inte lämpade sig för den sakpolitiskt seriösa frågan. Det går att hålla med om att längre politiska resonemang är mer intressanta än att politiker viftar med lappar. Samtidigt fordrar just den legitima frågan som ställdes ett ja eller nej-svar. Antingen är det tillåtet att ersätta kärnreaktorerna med nya, eller så är det inte det.
Den veliga inställningen har följt med efter valet. Miljöpartiet, som gett kärnkraften solklart rött, har sagt att reaktorer ska stängas redan under den här mandatperioden. Socialdemokraterna har varit fortsatt vaga. Dessa dubbla budskap fick nyligen Vattenfalls chef för kärnkraftsutvecklingen Mats Ladeborn att rikta kritik mot regeringen. I Sveriges radio (30/1) menade han att det är en säkerhetsfråga och såg en problematik i att politikerna talar om stängning av reaktorer, utan att ha fattat beslut om det.
Det är ovanligt att ett statligt ägt bolag är öppet oenigt med regeringen, men det går onekligen att förstå Vattenfalls poäng. Varför fortsätter Miljöpartiet i regeringsställning att ge sken av att kärnkraften ska avvecklas rekordsnabbt, när någon bred uppgörelse ännu inte är på plats? Det skapar onödig osäkerhet, inte bara för Vattenfall, utan för hela den svenska basindustrin som är beroende av långsiktig och robust energitillgång.
I onsdagens Dagens Industri skrev Annie Lööf (C), tillsammans med sitt partis energipolitiske talesperson Rickard Nordin, en debattartikel med en uppmaning till regeringen om att Alliansens tidigare energipolitiska överenskommelse ska vara utgångspunkten för de nya samtalen som snart inleds. Det har alliansföreträdarna även föreslagit tidigare och det är ett klokt spår. Energipolitiken behöver präglas av kontinuitet.
Anna Kinberg Batra (M) uttalade sig, också hon Dagens Industri i onsdags, om att hennes parti inte tänker ställa sig bakom en uppgörelse som förbjuder ny kärnkraft: ”Vi bor glest, vi har tung basindustri och det är oftast kallt på vintern. Då måste Sverige funka.” För Löfven borde det vara självklart att ge den linjen, och inte Miljöpartiets, grönt ljus.