I TV4 får en ”rysk expert” sprida rysk propaganda på bästa sändningstid (20/5). En bättre titel vore ställföreträdande chef för den ryska säkerhetstjänsten FSB:s tankesmedja. Dagens Nyheter speglar med oroväckande regelbundenhet Kremls perspektiv på löpsedlar och i artiklar. Den ryska informationskrigsföringen är väldigt närvarande.
Vid ett seminarium anordnat av Kungliga krigsvetenskapsakademien (KKRVA) menade dock Sven Hirdman, tidigare ambassadör i Moskva och numera styrelsemedlem i MGIMO, ett universitet som tillhör det ryska utrikesdepartementet, att den ryska propagandan är harmlös i väst. Inga politiska beslut har ju påverkats.
Hirdman har rätt i att några politiska beslut inte har ändrats på grund av rysk informationskrigsföring. Men det är inte heller syftet. Målet är att långsamt underminera tilltron till demokratiska institutioner. Den brittiska journalisten och Östeuropakännaren Edward Lucas har beskrivit det som en långsamt frätande systemkritik.
Den brittiske journalisten Peter Pomerantsev jobbade med rysk media mellan 2001 och 2010. I majnumret av Axess magasin beskriver han det som att KGB har rekryterat postmodernismen. Han förklarar att målet är att skapa misstro och cynism, inte att hamra in en viss världsbild. I den ryska ledningens ögon är det väst som är fast i en gammal värld med fasta regler.
Sverige har varit dåligt rustat att hantera detta. Här är journalister vana vid att presentera båda sidor av varje mynt. Men som Anders Lindberg, ledarskribent i Aftonbladet, sade vid KKRVA:s seminarium: Det fungerar inte när ena sidan är en respekterad internationell nyhetsbyrå och den andra sidan en uppenbar lögn. Informationsinsatser är inte den andra sidan av myntet utan ett medel för att uppnå militära mål.
Det är också bedrägligt. I boken Sovjetisk invasion av Sverige (Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2015) visas i form av detaljerade sovjetiska kartor över svenska städer hur seriöst den ryska ledningen alltid tagit på fakta.
De ryska informationsinsatserna är dock effektiva. Det är därför det debatteras om Ryssland har soldater i Ukraina, trots att alla vet att så är fallet.
Frågan är vad som bör göras. Enligt Annika Nordgren Christensen, säkerhets- och försvarspolitisk debattör, finns det ingen anledning att gripas av panik. Christensen skriver, även hon i Axess, att Sverige, och i förlängningen hela västvärlden, måste hävda sina värderingar och lugnt och metodiskt stärka sitt försvar. Det är en förnuftig inställning.
I kampen mot en väsensskild, dystopisk syn på samhället gäller det att öka medvetenheten, framhärda i de egna grundläggande värderingarna och förbereda sig på att försvara dem fysiskt om så krävs.