På tisdagen intervjuades statsminister Fredrik Reinfeldt i P1. Ett av beskeden var att det nu utreds om det bör straffbeläggas att aktivt delta i strider för terrorstämplade organisationer som Hamas i Gaza och IS i Syrien, Irak och Libanon.
Bakgrunden är att vi har sett ett allt större antal västerlänningar som strider för terrorgrupper i främst Mellanöstern. Säkerhetspolisen uppskattar att det är ett 80-tal svenskar som hittills deltagit i strider i Irak och Syrien. Man har sedan länge förebyggande projekt för att identifiera personer i riskzonen att åka iväg och strida. Som lagarna ser ut i dag kan man dock inte stoppa det.
Frågan är inte helt enkel. En utgångspunkt för vad som är tillåtet måste vara att alla människor är fria att göra vad de vill, så länge de inte inkräktar på andras friheter. Att resa fritt och även att ta värvning har setts ingå i de friheterna. Någonstans uppstår dock ett moraliskt dilemma när vi passivt ser på hur svenska medborgare tar värvning i terrorstämplade organisationer som begår övergrepp, såsom Hamas och IS.
Sverige samarbetar internationellt för att motarbeta terrororganisationerna och deras verksamhet. Vi skickar aktivt stöd för att mildra konsekvenserna för offren för deras framfart. Såsom när vi nyligen skickade två Herculesplan med nödhjälp till flyktingar undan IS i kurdiska delen av norra Irak. Att lindra med ena handen och samtidigt acceptera att svenska medborgare bidrar till mord, fördrivningar och folkmord är inkonsekvent.
Det är inte bara i Sverige vi har observerat denna problematik. Sedan bilder på mordet av den amerikanske journalisten James Foley spridits över världen och en av de sammansvurna mördarna troligen identifierats som en 23-årig britt har problemet blivit aktuellt även där. Precis som i Norge diskuteras inte bara kriminalisering utan även om man ska kunna mista sitt medborgarskap om man stridit för en terrororganisation.
Tidigare har vi haft förbud mot att strida utomlands, det infördes under spanska inbördeskriget på 1930-talet då man precis som nu fruktade att personer skulle kunna ta med striden hem. Det är inte orimligt att införa det igen.
Naturligtvis blir ett förbud svårt att upprätthålla, det kommer att vara en grannlaga uppgift för polis och åklagare att bevisa vad någon gjort i främmande land.
Men ett förbud handlar inte bara om att lagföra den som stridit. En kriminalisering har sannolikt i sig en avhållande effekt och öppnar även för att använda tvångsmedel för att kunna hindra svenskar, särskilt då unga, från att åka ut i strid.