Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
PROFESSIONELLA KONSULTER i politiken är ett numera etablerat fenomen. "Konsulthögern" är ett begrepp i Sverige, men även vänsterns bruk av experter på opinionsbildning har uppmärksammats. <BR>Båda kategorierna har påverkats av utvecklingen i USA. Där i måndags superkonsulten Karl Rove meddelade att han lämnar Vita huset. Rove, "en av de mäktigaste politiska rådgivarna i modern tid" (Los Angeles Times) avtackades av sin arbetsgivare och gode vän sedan över 30 år, president George Bush. <BR>Varpå båda tillsammans for hem till Texas för lite augustisemester. Rove har blivit en myt, en man från vilken politisk magi förväntas, heter det i den konservativa tidskriften Weekly Standard. <BR>Vänner och fiender har haft samma uppskruvade förväntningar, positivt och negativt. <BR><SPAN class=mr>Föga mer att göra i Vita huset <BR></SPAN>Bakom ligger nog den envisa underskattningen av Bush själv. Denne har betraktats som ett tomt kärl. Både framgångar och bakslag har förklarats med andra personers inflytande. <BR>Roves ställning som politisk trollkarl vacklade när kongressvalet i november 2006 blev en motgång. Rove, aldrig folkvald, säger att han nu vill ägna sig mer åt familjen. Begripligt, eftersom han har föga att göra i Vita huset. <BR>För det första: Det finns ju inga mer val att vinna åt Bush, efter segrarna i Texas på 90-talet och 2000 (med ett nödrop), samt 2002 och 2004. <BR>För det andra: ett par av Roves projekt för att göra republikanerna till USAs naturliga majoritetsparti slog fel. <BR><SPAN class=mr>Ryktbar och beryktad som politisk operatör <BR></SPAN>Det blev 2005 inget av den reform, typ Sverige, som var tänkt att ge amerikanerna större enskilt ansvar för pensionen. Väljarna blev i stället rädda. De trodde statspensionen var i fara. Och i somras stoppade kongressen den nya invandringspolitik Rove hade hoppats skulle göra republikanerna populära inom den snabbt växande spansktalande befolkningen. <BR>Desto större framgång hade Rove, till i fjol, som politisk operatör. På det området har han blivit ryktbar och beryktad. Han har varit energisk, för att inte säga skrupelfri, när det gällt att slå mot Bushs motståndare, inom och utom republikanska partiet. Han anses ha legat bakom förtalskampanjer mot republikanen John McCain när denne hjälte från Vietnam-kriget tävlade med Bush om presidentnomineringen år 2000, och sedan i valet 2004 mot demokraten John Kerry, även denne vietnamveteran. <BR><SPAN class=mr>Politik som ett krig i vilket inga fångar tas <BR></SPAN>Rove har agerat på tvärs mot uppfattningen att man vinner val på att sudda ut sin egen profil. Det viktigaste, menar Rove, är att först säkra att de redan övertygade röstar. För honom har det gällt att ta upp konservativa hjärtefrågor om exempelvis abort och restriktioner för vapeninnehav. <BR>Ovanpå detta kan republikanerna göra försonliga, samlande utspel, med målet att vinna en klar om än knapp majoritet. Roves verksamhet är nära knuten till för USA speciella förhållanden. Men hans bruk av modern teknik för att kartlägga och därmed kunna påverka väljarna har gjort intryck långt utanför USA. Den stora triumfen för Rove blev valet 2004. <BR>Demokraten John Kerry fick åtta miljoner fler röster än Al Gore fyra år tidigare. Men Bush ökade - med 12 miljoner! <BR>Detta trots att det redan var uppenbart att Irak inte utvecklades som tänkt. Kriget mot terrorismen har dominerat under Roves tid i Vita huset. Därvidlag har andra rådgivare betytt mera. Roves revir var inrikespolitiken. De förslag som nämnts ovan hade nog sakligt sett förtjänat ett bättre öde. <BR>Men skulden kan läggas på honom själv. Utan att vara någon fanatiker sägs han nämligen se på politik som ett krig i vilket inga fångar tas. Därmed väckte Rove fientliga känslor, även bland republikaner. <BR>Det räckte inte med George Bushs varma, Reagan-lika utstrålning, som kompensation.
