När de borgerliga partierna inte ville eller vågade argumentera emot löntagarfonder satsade näringslivet på egen opinionsbildning. Vänstervågen mötte motstånd, och i dag är Sverige ett ganska liberalt land ekonomiskt sett.
Men vad gäller värderingar råder vänsterhegemoni. Näringslivet brydde sig inte om den delen av vänstervågen, och efter marschen genom institutionerna är i dag medier och utbildningsväsende genomsyrade av ett vänstertänkande.
Ja, även de partier som kallar sig borgerliga har anammat vänsteridéer om maktstrukturer, överordning/underordning och strukturell diskriminering.
För om de borgerliga partierna stod fast vid den konservativa och klassiskt liberala tanken att individen har ett eget ansvar för sitt liv, att man måste anstränga sig för att komma någonstans, då skulle inte Alliansen laborera med nystartszoner, förorda normkritik och genuspedagogik i skolan eller hota med könskvotering till bolagsstyrelser.
Sådana åtgärder bygger på vänsteridéer om förtryckande vita heterosexuella män som politiker måste ta privilegier ifrån för att omfördela till de underordnade.
Värderingarna börjar dock ge konsekvenser som är negativa för näringslivet. Vänsteridéerna, som delas av många ”liberaler”, att misslyckanden alltid kan skyllas på någon förtryckande struktur, att självständighet och kreativitet står i motsatsförhållande till disciplin och hårt arbete, att pliktkänsla, hyfs och folkvett är föråldrade, förtryckande traditioner som bör ersättas med normkritik – de har fått fäste i befolkningen och det skapar problem.
Den fördjupade analysen av Sveriges usla Pisaresultat är ett exempel. Vårt problem är varken resursbrist, stora klasser eller friskolor. Vid sidan om en svag lärarrekrytering pekar analysen på att svenska elever kommer försent, klagar över stökiga lektioner och tror att tur och talang snarare än hårt arbete leder till goda skolresultat.
Magnus Henrekson, vd för Institutet för näringslivsforskning, har påpekat att bristande icke-kognitiva egenskaper bidrar till att ungdomar har svårt att få jobb. Att sakna självdisciplin, uthållighet och punktlighet är ett handikapp när man söker arbete.
Det är inte ungdomarnas fel att många av dem saknar egenskaper som tidigare sågs som vanligt folkvett och protestantisk arbetsetik. När World Values Survey frågar vuxna svenskar vad de tycker är särskilt viktigt vid barnuppfostran anses självständighet, fantasi och självförverkligande vara viktigare än uthållighet, och mycket viktigare än hårt arbete.
Kanske kan näringslivet åter rädda Sverige från ett destruktivt vänstertänkande. Men det blir svårare än med löntagarfonderna, för värderingarna har präntats in under decennier.
Det räcker inte heller med att bara skolan ändrar inställning. Ska uppväxande generationer lära sig ansträngning och hårt arbete i stället för att ropa ”kränkning!” och kräva särbehandling så måste vi som är vuxna gå före.
Vi måste släppa snuttefilten ”det är strukturernas fel” och erkänna att vi är ansvariga för våra egna liv.