Ryssland och ryssarna har samlat många poäng under årets fotbolls-VM. Toppmoderna arenor, datanät och transporter har fått höga betyg av åskådare och journalister. Även servicen – som inte kan sägas vara en rysk paradgren – har fungerat över förväntan. Ryssarna har i takt med det egna landslagets framgångar fått dansa en sommar och stämningen har överallt varit vänlig och tillmötesgående.
Det handlar kort sagt om en propagandaseger för Kreml. De ryska makthavarna har visat att Ryssland kan arrangera ett mästerskap av den här storleken med allt vad det innebär av logistik, kommunikation, logi och allt annat på och omkring arenorna i de elva värdstäderna. Fans och TV-tittare har fått följa sina lag bortanför de kända metropolerna till städer som Samara och Jekaterinenburg.
Ordning och reda, snälla poliser och en vänlig och inbjudande befolkning. Värdet av alla mötena människor emellan ska inte underskattas. När rysk propaganda-TV förmedlar en bild av att Ryssland - som så många gånger tidigare i historien - är omringat av fiender behövs det just en vänlig invasion. Journalisten Bert Sundström som tillbringat många år i Ryssland och forna Sovjet menar just att statlig television, som de allra flesta ryssar får sin information och världsbild ifrån - fungerar som en ”skrattspegel”. Bilden i väst vrids 180 grader och skruvas sedan till. Enligt det ryska synsättet är det Sverige som hotar Ryssland och nervgiftet Novitjok som användes mot ex-spionen Skripal kom härifrån, för att bara nämna ett av flera exempel. Känslan av att vara belägrade måste rimligtvis försvagas av en månad med miljontals möten och visumfria gränser.
Resultatmässigt har det bjudits på stora överraskningar. Avståndet mellan de absoluta stormakterna som Tyskland, Argentina, Brasilien och Spanien har krympt och mindre nationer som Sverige och Kroatien har klivit fram.
Före avfärden till Ryssland informerades det svenska landslaget och tränarstaben om bristen på mänskliga rättigheter av Civil Right Defenders. Janne Andersson ville inte sätta munkavle på spelarna. De var fria att ta ställning men detta var inget som skulle tvingas fram av förbundskaptenen. Det var ett klokt beslut. Men protester och markeringar har likväl i stort sett uteblivit, både från Sverige och från andra landslag.
Till skillnad från OS i Sotji slapp vi också se kosacker piska upp oppositionella och det har heller inte förekommit övervåld från polisens sida. Trots att Ryssland är involverat i två krig och de mänskliga rättigheterna är satta på undantag har det varit förvånansvärt få kontroverser och de som uppstått har snabbt kvävts i sin linda.
Ett fotbolls-VM framstår också som fel forum att kritisera värdarna. Det var viktigt att västliga ledare markerade genom att inte närvara på invigningsceremonin. Däremot var det ett utslag av populism och brist på ryggrad av den röd-gröna regeringen att trots allt närvara på Sveriges åttondelsfinal mot Schweiz. Men att försöka svärta ned och kritisera detta unika arrangemang skulle inte vara konstruktivt, utan kunna användas mot väst och förvärra redan bottenfrusta relationer.
Farhågorna om att tillresta engelska huliganer skulle ta hämnd för de ryska överfallen i Marseille under EM 2016 blev inte verklighet. Trots dåliga diplomatiska förbindelser samarbetade rysk och brittisk polis och säkerhetstjänst för att förhindra kravaller och blodspillan. 1200 engelska huliganer förhindrades utresa. Enligt brittiska The Independent har den ryska säkerhetstjänsten å sin sida genomfört ”kvartssamtal” med sina kända bråkstakar.
Ryssland har via skicklig diplomati och vapenmakt åter tagit plats bland världens stormakter vid förhandlingsbordet. Under en månad fick landet visa upp sin mjuka makt. Storpolitiken tonades ned, men man bevisade för övriga världen att man klarade det logistiska konststycket att hantera ett så gigantiskt arrangemang. Auktoritära stater med drakoniska lagar och en gigantisk rättsapparat torde ha enklare att arrangera väl polerade mästerskap. Det var exempelvis förbjudet att demonstrera i de elva VM-städerna under tiden som mästerskapet pågick.
På måndag är dock festen slut och storpolitiken hamnar åter i fokus. Vladimir Putin möter Donald Trump i Helsingfors. Ännu en PR-seger för Putin. Putins popularitet ser dock ut att dala i takt med att folk upplever att de får det sämre. Hotet om höjd pensionsålder till 65 år, vilket är medelåldern för ryska män, kommer sannolikt medföra demonstrationer. Festen verkar vara över, på många plan.