Årets politikervecka i Almedalen präglades till stor del av Nordiska motståndsrörelsens, NMR, aktiviteter. Från att de störde Annie Lööfs (C) tal på onsdagen kom veckan att handla till största del om det. Alla resterande tal skrevs om för att visa partiernas avsky mot den organiserade nazismen.
Det enda politiska förslaget som kom hade Moderaterna presenterat redan helgen innan. Det går ut på att kriminalisera deltagande i våldsbejakande organisationers verksamhet. Nu har även regeringen presenterat ett förslag som går ut på att förbjuda nazistiska och rasistiska organisationer.
Organisationer som NMR är direkt odemokratiska. De vill omkullkasta demokratin, betraktar stora delar av mänskligheten med avsky och räds inte att omsätta sitt hat i handling. Anledningen att så många räds NMR är att de lutar sig mot ett påtagligt våldskapital. Det är oacceptabelt.
Fördelen med regeringens förslag är att organisationer som NMR inte skulle kunna få tillstånd att demonstrera. Samtidigt har Polisen varit dålig på att använda de juridiska möjligheter som redan finns när det gäller NMR:s demonstrationer. De har tillåtits att demonstrera utanför exempelvis synagogor vilket eskalerar hotnivån helt i onödan. Det finns således utrymme att förbättra detta redan inom befintlig lagstiftning.
Det stora problemet med regeringens förslag är att det inskränker åsikts- och föreningsfriheten. Dessa har historiskt en väldigt stark ställning i Sverige och bör inte inskränkas i onödan. Ett förbud mot vissa organisationer öppnar en dörr som kanske på goda grunder ska vara stängd. När principen väl har etablerats blir det lättare att framöver förbjuda andra organisationer som man inte uppskattar.
Frågan är också hur effektiv denna lagstiftning blir. Vad händer med en förbjuden organisation, dess tillgångar och inte minst deras medlemmar? Vad ska hindra att medlemmarna startar en ny organisation med ett snarlikt namn och fortsätter tills också den förbjuds? Och vilken rätt har egentligen staten att förbjuda åsikter?
Moderaternas förslag undviker dessa fällor. Det inskränker varken på förenings- eller åsiktsfriheten utan tar sikte på våldskapitalet som är basen för dessa organisationers maktutövning. Det blir inte olagligt för vissa organisationer att existera men att stödja och engagera sig för de organisationer som använder våld för att främja sin agenda. Att Moderaternas förslag riktar in sig på metoden gör också att det träffar alltifrån islamister till nazister och vänsterextremister.
Det är gott och väl att de politiska partierna börjar gå från fördömande till faktiska förslag på åtgärder. S och MP bör dock snarare än att gå vidare med sitt eget förslag överväga fördelarna med Moderaternas. Det är effektivare utan att inskränka grundläggande fri- och rättigheter.