Maud Olofsson avgår som Centerpartiets partiledare, meddelade hon på en presskonferens på fredagen. Beskedet förvånar inte. Hon har suttit längst av alla nuvarande partiledare. Och inifrån har det under ganska lång tid gnytts efter förnyelse.
Jag tycker den kritik som luftats mot Olofsson är orättvis. Under hennes ledning har partiet äntligen tagit lämnat rollen som oberäkneligt och svajigt socialdemokratiskt stödparti. Hon har visat mod, och därmed gjort Centerpartiet till ett drivande och modernt borgerligt alternativ som pratar mer om småföretagare än bönder.
Vem som ska ta över? Jag vet inte.
Det hetaste förhandstipset, Annie Johansson, är förvisso ung, välutbildad och karismatisk. Men frågan är hur mycket frihet och nyliberalism partikollegorna utanför Stureplan är mottagliga för?
Andrahandsfavoriten, IT- och regionminister Anna-Karin Hatt, känns fortfarande lite för anonym. Och vår folklige "matminister", Eskil Erlandsson, kan väl omöjligen fungera som lokomotiv i valrörelsen 2014?
Kvar återstår miljöminister Andreas Carlgren. Han har åtminstone imponerat på mig i debatterna om rovdjur och kärnkraft. Carlgren är lugn och saklig och har ett annat tonläge än en ettrig bäver.
Nåja, Olofsson lämnar sin post först till höstens partistämma. Medlemmarna har således gott om tid att bestämma sig för vilken partiledare de vill ha.
Partiet balanserar just på fyraprocentsspärren, så det gäller att medlemmarna gör ett genomtänkt beslut. Väljarna behöver ett grönt borgerligt alternativ!