Det blev svettigt och svårt att andas. Och till slut blev bastubrevet för mycket.
Jan Erik Jaensson lämnade på måndagen sin post som vd för Swedish Lapland.
Jaensson fick smaka på björkriset, och till viss del var det välförtjänt. Men har inte den här bastudebatten tagit en del konstiga riktningar och kommit att handla om andra saker än brevets innehåll?
Riksdagsledamoten Hannah Bergstedt (S) skrev till exempel ett brev till styrelsen för Swedish Lapland där hon påpekade att hon inte trodde det skulle gagna henne personligen om hon fotograferades naken för nationell media.
Jag undrar vad styrelsen svarar på det.
Jag förstår om det är frestande att tro att alla beslut fattas "någon annanstans". Av en korrupt världsregering. Av hemliga sällskap som dricker
bebisblod ur dödskallar. Av fulla bastubadare.
Det skulle ju förklara ett och annat.
Men är det verkligen så att alla viktiga beslut i Norrbotten fattas över några öl i en 110-gradig herrbastu?
Nej, jag tror inte det.
Jag har i alla fall sett tillräckligt många korkade beslut fattas av helt vanliga folkvalda församlingar för att vara överdrivet intresserad av de där teorierna.
Svettiga blekfeta gamla gubbar är givetvis en tacksam måltavla. Men vet ni vad jag tror är ett allvarligare problem än makthavarnas eventuella
bastubad?
Att norrbottningarna badar bastu, dricker öl och SEDAN går och röstar.
Det förklarar också ett och annat.