Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) skulle om hon erbjöds ytterligare en miljard från finansdepartementet tacka nej och hellre låta miljarden gå till exempelvis skattesänkningar. För det har hon fått på tafsen av kulturskribenter.
Och fler än dem betraktar nog hennes inställning som närmast förrädisk. I Sverige håller vi, både till höger och vänster, hårt på traditionen att en "stark" minister är den som lyckas äska mer pengar till sitt ansvarsområde. Att då pruta på de egna anslagen - se det går minsann inte an.
Sten Tolgfors är en annan moderat minister som kritiseras för att vara för snål mot sig själv, då han vill ägna sig åt annat än att bara svälla försvarsbudgeten (till exempel att få försvaret att faktiskt fungera).
Egentligen borde vi vara tacksamma för att det finns ministrar som Lena Adelsohn Liljeroth och Sten Tolgfors. Statsråd är inte tillsatta för att försvara "sina" sektorer och de penninghungriga särintressen som flockas där, utan ska som allmänhetens representanter se till att skattepengarna används rätt - och återhållsamt. Som ledamöter i regeringen har de därtill ansvaret att ta hänsyn till helheten.
Fler ministrar borde tänka "outside the box".