Eleverna på Tallbackaskolan i Gällivare hålls hemma av sina föräldrar. Orsaken är att skolmiljön upplevs för stökig.
"Det är hot, våld, slagsmål och ingen konflikthantering på skolan. Vi har gjort skrivelser till skolchef, rektor och kommunalråd och vädjat om hjälp. Men från dem har vi inte hört någonting och därför går vi den här vägen", sa föräldern Maria Karkiainen till P 4 Norrbotten.
Vanligtvis tycker jag att strejk är ett dåligt vapen för att lösa konflikter i ett ordnat samhälle som det svenska. Eleverna har skolplikt. Men det är också Tallbackaskolans skyldighet att tillhandahålla den ordning och arbetsro som krävs för att möjliggöra undervisning.
Alla som har gått i svensk skola vet att bråk och oordning är vanligt förekommande på skolgårdar, korridorer och klassrum. Det borde vara helt oacceptabelt. Men ändå är det många som reflexmässigt ryggar tillbaka inför tanken på att sätta sina barn i skolor där kunskapskraven är höga, där det råder tystnad på lektionerna och där lärarna kräver respekt av eleverna.
Koncentration, disciplin och ansträngning ger resultat. Därför är det bra att föräldrarna tar ansvar och visar Gällivare kommun att gränsen är passerad. Men när strejken är slut förutsätter jag att de tar ett minst lika stort ansvar om eleverna skolkar eller missköter sig. Allt är knappast skolans fel.
Angående debatten kring vinst i välfärden, förresten: Är det någon som ens kan föreställa sig att samma sak skulle kunna inträffa i en friskola?
Det beror förstås på att det fruktansvärda vinstintresset helst vill undvika missnöjda elever och föräldrar. Fast minst lika viktigt är att besluten ofta fattas närmare verksamheten och inte av politiker, långt över huvudet på både föräldrar, personal och rektorer.