Nio av tio av Norrtågs tågavgångar mellan Luleå och Umeå ställdes in från årsskiftet till den 20 mars, rapporterade TV 4 Nyheterna häromdagen.
Jag hade nog väntat mig att det skulle vara ännu fler.
Norrtågs problemvinter är vid det här laget väldokumenterad. De nyinköpta tågseten höll varken för norrländsk kyla eller för en krock med en ren eller en älg.
Vi har hört alla ursäkter som finns.
Men biljettintäkter har uteblivit. Ersättningsbussar och taxi har satts in. Hur stora kostnader det medfört för skattebetalarna som äger bolaget talas det dock tyst om. Det är helt oacceptabelt.
I samband med att Ulf Adelsohn lämnade posten som styrelseordförande för SJ ondgjorde han sig över att branschen var "en lekstuga för okunniga politiker". Det har verkligen skett ett kompetenslyft i de statliga bolagsstyrelserna sedan dess. LKAB har till exempel bara en före detta politiker i styrelsen, Maud Olofsson (C). Sveaskog har också en, Göran Persson (S).
När de fyra nordligaste landstingen leker tåg är det dock ENBART politiker som får plats i styrelsen.
De har möjligen åkt tåg själva. Men vilken unik kompetens besitter egentligen Norrbottens representanter i styrelsen, Kent Ögren (S), Kenneth Backgård (NSP) och Birgitta Persson (S) när det gäller järnvägar, trafikupphandling och logistik?
Tåghaveriet har nu pågått länge nog. Det är dags att rycka i nödbromsen.