Våra medarbetare är vår viktigaste resurs, skriver landstinget på sin hemsida. Säg den kommun- eller landstingspolitiker som inte någon gång tagit de orden i sin mun.
Men ibland är det långt mellan ord och handling. I praktiken visar politikerna ofta att de betraktar personalen som en enda stor kloss, som det gäller att betala så lite som möjligt för.
"Lönesättningen är individuell och differentierad, och utgår från den enskilda medarbetarens kompetens och arbetsresultat", står det vackert att läsa i Sveriges Kommuner och Landstings inriktningsdokument. I själva verket tas inte särskilt mycket individuell hänsyn.
I Kuriren (1/3) klagar blivande sjuksköterskor som sökt sommarjobb över att landstinget ger så lite förhandlingsutrymme: erfarenhet av annat vårdarbete eller annan utbildning belönas inte.
Vårdförbundets ordförande i Norrbotten är kritisk, och "hotar" med att i framtiden rekommendera medlemmarna att söka sig till privat sektor i stället.
Det är nya tongångar från facket. Den kollektivistiska, centralistiska lönesättning som Norrbottens landsting tillsammans med många andra tillämpar, har traditionellt omhuldats av facken. Solidaritet har det kallats: en för alla - en lön för alla.