I Luleå har en politisk batalj uppstått kring vem som får visa sig i vilket sammanhang. Efter att kommunalrådet Karl Petersen (s) marscherat i ett demonstrationståg mot kriget på Gaza, ett tåg där det skanderades "Död åt Israel", reagerade moderata gruppledaren Mattias Karlsson. I samband med en presskonferens på måndagen uppmanade han Karl Petersen att be Israels ambassad om ursäkt.
Karl Petersen svarade att saken inte hör hemma i kommunalpolitiska sammanhang. Och övergick sedan till att i en utdragen svada ösa eld och svavel över Mattias Karlsson. "Lågt", "löjligt", "orutinerat", tyckte Petersen om Karlssons beteende. "Det måste ha slagit slint i huvudet", sade Karlsson om Petersens. Båda för dagen tämligen röda – i ansiktet. Oförsonligheten i Mellanösternkonflikten är uppenbarligen så stark att den inte ens mattas på vägen till Norrbotten.
Men Mattias Karlsson har en poäng. En politiker kan inte när det passar begära att bli betraktad som privatperson, särskilt inte i ett sammanhang så politiskt laddat som det här. Det gäller för Karl Petersen, och det gäller för de ledande socialdemokrater som valde att demonstrera på andra platser runtom i landet. Även om avsikten att mana till fred var god, blev den rejält befläckad av hatiska utrop, Hizbollah-fanor, brinnande Israel-flaggor och plakat med hakors på.