Begreppet "mönsterstad" kan förstås framkalla en del obehagliga associationer. I sak tycker jag dock inte att det vinnande arkitektförslaget för nya Kiruna centrum särkilt mycket gemensamt med modernismens genomplanerade idealsamhällen.
Arkitekterna bakom "mönsterstaden 2.0" har tvärtom utgått från den bebyggelse som redan existerar och bundit samman Kirunavaara, Lombolo, flygplatsen och Toulavaara genom ett "stadsband" av slutna kvadratiska kvarter.
Kvartersstaden ger förutsättningar både för fler byggherrar och ett större mångfald av funktioner och verksamheter. Att stadskärnan i ett nytt fritt läge, med naturen på bägge sidor, dessutom har möjlighet att växa organiskt utifrån olika behov är en förutsättning för att nya Kiruna kan bli en urban, levande miljö och inte ännu en död stadskuliss.
Man kan förstås undra varför skisser på linbanor är obligatoriska så fort något nytt ska byggas i Norrbotten, men förslaget är i allt väsentligt ändå väldigt bra. Låt det visa vägen framåt!
Redan i dag råder det extrem bostadsbrist i Kiruna och det är förstås bedrövligt att Kiruna kommun och LKAB inte kommit längre i stadsomvandlingen. Men arbetet med den nya stadsplanen får inte bli ytterligare ett hinder för att bostadsbyggandet ska komma igång.