Går det att vara Sverigedemokrat och ändå del av det förhatliga etablissemang som partiet säger sig vilja bekämpa?
Inte utan att problem uppstår. Inom Sverigedemokraterna knorras det bara ett halvår efter succévalet om att partieliten fått väl mycket smak för det goda etablissemangslivet med höga arvoden och bra löner. Avståndet till gräsrötterna växer, säger de interna kritikerna.
Partisekreterare Björn Söder försvarar i en SR-intervju sin lön med att han "lägger ner mer än två heltidstjänster på det här arbetet"; ett typiskt politikersvar, som visar att Björn Söder och hans riksdagskollegor redan skolats in väl i sin nya roll som medlemmar av den svenska politikeradeln.
Vilka ska de som nu är missnöjda med missnöjespartiet då rösta på i stället? Nationaldemokraterna kanske? Fast de lever ju gott på presstöd. Skit också.
Det får väl blir de "riktiga" nazisterna då - eller kanske någon av de små kommunistsekter som överlevt 1970-talet.
Har man knappt råd med flygblad är man väl inte etablissemang va?