Efter tvekan och fördröjning beslutar sig nu regeringen, med brett stöd i riksdagen, till sist för att även Sverige ska göra en insats i Libyen. Bland annat Gripenplan ställs till förfogande. Personal från F 21 kan komma att bli utkommenderade.
Lite typiskt svenskt sker insatsen med restriktioner, som ett resultat av kompromissande över blockgränsen. Svenska stridskrafter ska inte attackera markmål och bara bidra till att upprätthålla flygförbudszonen, inget mer. Engagemanget handlar mer om att visa Sveriges "solidaritet" än att bidra på bästa sätt. Men bättre ett begränsat engagemang än inget.
Det FN-sanktionerade internationella ingripandet i det libyska inbördeskriget är överhuvudtaget politiskt känsligt och kringgärdat av restriktioner. Men ingen vet säkert var en militär insats slutar när den väl börjat. Historien visar detta, liksom att det är mycket svårt att uppnå de politiska målen med en militär insats enbart via luften.