När Juholt låg illa till skulle det tas heder och ära av landets nyhetschefer. När Bodensossar är på väg utför attackeras Kurirens ledarsida.
NSD:s politiske chefredaktör Olov Abrahamsson fortsätter att kritisera Kurirens "personangrepp" på Bodens kommunalråd Torbjörn Lidberg (S).
Den här gången tar han fram det riktigt tunga artilleriet, som i regel bara används i debatter där du vet att din motståndare har rätt att och du fel: Anders Behring Breivik. En galen terrorist och massmördare som kallblodigt skjutit ihjäl 67 ungdomar.
"Varför måste det politiska språket brutaliseras, vara så hårt och oförsonligt", frågar Abrahamsson och manar till eftertanke i samhällsdebatten efter händelserna i Norge.
Inte mig emot om debatten förs på en mer saklig nivå. Det är dock inte den här ledarsidan som regelmässigt brukar avfärda politiska motståndare som hjärtlösa, elaka och illvilliga.
Det som provocerar mest med Torbjörn Lidberg är inte att han är Socialdemokrat eller ens att han skulle sakna kompetens. Det är att Lidberg i stället för att ta ansvar för den allvarliga ekonomiska situationen i kommunen ställer sig på sidan om och skäller på alla andra.
På regeringen, som inte skjuter till nog med pengar. På den förra kommunledningen, som lyckades få ekonomin i balans. Lyssnar man på Torbjörn Lidberg får man intrycket att han själv helst hade suttit i opposition.
Men visst, Olov Abrahamsson har en poäng i att allt inte är nattsvart i Boden.
Kommunen arbetar till exempel föredömligt med utbyggnaden av bredband i glesbygd. Och även om jag är tveksam till vad projektet kommer att ge på längre sikt så blev Servicepunkterna i Harads och Gunnarsbyn utsedda till Årets landsbygdsprojekt 2012. Det är inte fy skam!
Bosse Östman är, liksom Lotta Gröning här intill, fri krönikör på ledarsidan. Som sådana ska de väcka känslor.
Trots alla beskyllningar om att Bosse Östman skulle ha passerat gränsen har han hittills under alla sina år som skribent vare sig gett upphov till någon kritik från Pressens opinionsnämnd eller Pressombudsmannen.
Är det någon som börjar närma sig gränsen för det lämpliga är det nog snarare Abrahamsson själv.