Min forna hemstad, Uppsala, är Sveriges fjärde största, men politiskt ganska undanskymd. Nu får staden lite ovälkommen uppmärksamhet i debatten. Centerns kommunalråd, Stefan Hanna, diskuterar på sin blogg högre skatt för överviktiga, och har fått hela Nyhetssverige att för en dag prata ”tjockisskatt”; på sitt sätt väl tajmat, efter överflödet på mat men bristen på nyheter som brukar beledsaga julledigheten.
Stefan Hanna ställer på sin blogg frågan om det inte är rimligt att ”de som väljer att inte vårda sig själva får betala högre skatt”, eftersom de ”utsätter det gemensamma systemet för mycket större påfrestningar än en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet”.
Mest skrämmande i resonemanget är inte vurmen för det ”normala” och sunda; eller idén att politiker ska avgöra vad ”normalt” innebär; eller tanken på att extrabeskatta halta, lytta och andra som tynger ”det gemensamma systemet”; eller för den delen det integritetskränkande i att lägga sig i hur folk lever sina liv.
Det riktigt läskiga är att det finns gott om människor som i princip håller med; tankar luftas till exempel då och då, inte minst bland vårdpersonal, att rökare och risktagare i övrigt borde få betala sina sjukvårdskostnader själva.
På kuriren.nu säger dock den allmänna webbopinionen klart nej till straffskatt på fetma. Ganska väntat i och för sig, eftersom Norrbotten hör till de tjockare länen i Sverige.