Vad är ett löfte från stadsbyggnadskontoret i Luleå värt? Inte särskilt mycket visade granskningen i gårdagens Kuriren.
Ta Sören Hedströms raststuga i Gäddvik, till exempel. Han ville bygga en raststuga för att använda när han jobbar i skogen och vände sig till kommunen för att höra om det krävdes bygglov.
Det gjorde det inte. En tjänsteman på stadsbyggnadskontoret förklarade att det inom lantbruket inte behövdes bygglov för ekonomibyggnader på egen mark.
Stugan uppfördes. Men när en granne klagade förvandlade Hedströms ekonomibyggnad, som saknar både el och inredning, plötsligt till ett fritidshus.
Tjänstemannen som sagt ja plockades bort från ärendet. Och nu ska stugan antingen rivas eller flyttas.
Eller ta Alan Larsson i Antnäs som ville bygga en stuga invid en bäck i skogen. Kommunen svarade nej med motiveringen att det råder strandskydd.
När Larsson själv kollade med länsstyrelsen visade det sig att det inte alls finns något strandskydd vid den lilla bäcken.
Det är bara två exempel på missar som sätter enskilda i kläm. Som medborgare måste man kunna lita på myndigheterna. Och menar Luleå allvar med att man vill växa med 10.000 personer bör kommunen genast lära sig att hantera bygglov.