Stefan Löfven ger inget besked i regeringsfrågan

Allt är höljt i dunkel. Tidigare har Miljöpartiet pekats ut som Socialdemokraternas naturliga samarbetspartner. Men väljarna får inte ens veta vilken politik en sådan regering skulle kunna tänkas bedriva.

Bara ett regeringsalternativ. Den som vill undvika en parlamentarisk låsning efter valet lägger sin röst på något av de borgerliga partierna.

Bara ett regeringsalternativ. Den som vill undvika en parlamentarisk låsning efter valet lägger sin röst på något av de borgerliga partierna.

Foto: Stig-Åke Jönsson / TT

Politik2014-08-13 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Statsminister Fredrik Reinfeldt talade i lördags på Muf:s valupptakt i Nyköping. Samma morgon hade Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven intervjuats i Aftonbladet och låtit meddela: ”Vi ska vinna valet.” Alla partier som ställer upp i val gör det förstås för att vinna så många röster som möjligt. Däremot ställer många samma fråga till Löfven som Reinfeldt gjorde i lördags: ”Jag har bara en fråga: vilka är ’vi’?”

Några nya besked om vilka S vill bilda regering med gavs inte heller när Löfven sommartalade i söndags. Tidigare har Miljöpartiet pekats ut som den naturliga samarbetspartnern. Inget om det nämndes nu i talet. I stället kritiserade Löfven märkligt nog allianspartierna för att i förväg tala om för väljarna vilken politik de vill driva och hur den ska finansieras.

Han vill bryta blockpolitiken, säger han. Resultatet är att Sverige bara har ett förberett regeringsalternativ. Det är Alliansen. Den som vill undvika en parlamentarisk låsning efter valet lägger således sin röst på något av de borgerliga partierna. Alliansregeringen har dessutom visat förmåga att isolera Sverigedemokraterna från inflytande genom att komma överens med MP i migrationspolitiken.

På detta område har S i sin tur en politik som stämmer mer överens med SD än med MP. Urban Ahlins (S) uttalande om arbetskraftsinvandring (P4 9/6); ”Vi hade den politiken innan Sverigedemokraterna ens fanns”, ändrar inte det faktum att det skulle vara lättare för S att komma överens med SD i den frågan än med något annat parti.

Förra hösten gjorde S också gemensam sak med MP, V och SD när de bröt upp förfarandet för hur statsbudgeten antas, genom att stoppa delar av den. S problematiska agerande har bäddat för vågmästarinflytande och även lagt krokben för en egen eventuell minoritetsregering.

Om Löfven skulle bilda regering behöver hans parti stöd från minst två andra. Det är osannolikt att dessa skulle ge utan att få något tillbaka. Väljarna har ingen aning om vilka av alla dyra löften som nu delas ut som skulle besannas. Är det skrotad kärnkraft och kvoterad föräldraförsäkring? Hur mycket höjs skatterna?

Stödet för S är historiskt lågt: 30,7 procent. Efter att Mona Sahlin lett partiet till motsvarande valresultat 2010 fick hon avgå. Håkan Juholt vände av olika anledningar aldrig opinionen och fick även han avgå. Löfvens första val som partiledare, förvisso ett Europaparlamentsval, gav partiets sämsta resultat någonsin: 24,2 procent. Om inte Löfven i detta läge ser behovet av att förhandla med andra och förmår tala om för väljarna vilka detta ”vi” är, hur ska han då klara av det efter valet?