På Harpsund samlade statsminister Stefan Löfven (S) under tisdagen för första gången sina nya innovationsrådgivare. Det var säkert en trevlig tillställning, men frågan är vilken nytta det statliga rådet kommer att göra för just nya idéer, jobb och tillväxt?
”Efter 25 år som politiker och 35 år som företagare har jag lärt mig att blandar man ihop en politikers roll med en företagares roll blir det dyrt och dåligt”, uttryckte sig familjeföretagaren Antonia Ax:son Johnson i Dagens industri, DI (11/2). I artikeln ventilerade flera företagare sina minst sagt begränsade förhoppningar på såväl tillsättandet av en industrikansler som på det statliga innovationsrådet.
I en debattartikel, också den i DI (24/2), berättade statsministern emellertid om planerna för Innovationsrådet med stort I. Det går knappast att klandra honom för viljan att stärka Sveriges konkurrenskraft. Kontakt mellan näringsliv, akademi och politik har också ett värde, men det är svårt att se på vilket sätt statsministerns samtalsklubb genom ”samverkan och dialog” kan stärka ekonomin, arbetsmarknaden och utbildningsväsendet.
I Löfvens presentation av rådet får vi inte läsa på vilka grunder de tio ledamöterna från näringsliv och akademi har valts ut, men vi får veta att de fem kvinnorna och fem männen är kompetenta och engagerade. Trots att ledamöterna, vad allt tyder på, har Löfvens öra tycks frågeställningarna vara förutbestämda. Statligt riskkapital, klimatomställning och innovationsupphandling är några av frågorna ledamöterna ska bolla mellan sig. Från Löfvens sida hade det varit mer konstruktivt att låta deltagarna formulera problemen. Varför privata investeringar uteblir är exempelvis ett större problem än det statliga riskkapitalet.
Innovationer kan inte kommenderas fram av politiker ovanifrån, utan är ett resultat av människors tankekraft och arbete. Den politiska uppgiften är att skapa goda förutsättningar för människor att pröva sina idéer och konkurrera med dem på fungerande marknader. Vilka regler som skulle behöva förändras vet sannolikt de företagare som navigerar i dem dagligen.
Regeringens fokus riskerar att hamna helt fel när innovationspolitiken uppehåller sig vid något annat än förutsättningarna för människor att starta och driva företag. Det är av företagsamma människor välstånd skapas. Enligt SCB (2013) kom dessutom 69 procent av medlen till forskning och utveckling från företag. Vill regeringen på riktigt göra Sverige till en konkurrenskraftig innovationsnation bör den se självkritiskt på hur företagsklimatet kan förbättras. I annat fall lär det bara bli dyrt och dåligt.