Aurora 17 är över och det mesta gick som planerat. Men rapporter tyder på att inte bara de som var inblandade i övningen som såg detta. Det handlar bland annat om okända drönare över Öland och utländska husbilar i närheten av militära grupperingar. Rapporterna om misstänkt beteende är tio gånger fler än normalt, och nu utreder Försvarsmakten om det finns anledning att överlämna ärendet till Säkerhetspolisen (DN 12/10).
Detta är långt ifrån första gången misstänkta observationer görs i anknytning till Försvarsmakten. Hösten 2016 rapporterades om eventuellt spionage vid militära skyddsobjekt i Norrbotten och ett ryskt flygplan som stod på Kiruna flygplats utan tillstånd. Situationen bedömdes som allvarlig.
Att fler observationer av misstänkt beteende rapporteras behöver dock inte enbart bero på fler försök till spionage. Upprustningen av försvaret har också gjort att dess personal är mer uppmärksam, och under Aurora rörde sig 20 000 militärer i terrängen vilket gör att de upptäcker mer. Samtidigt har allmänhetens intresse för försvaret ökat i och med Aurora, vilket säkerligen har lett till en del oskyldiga nyfikna blickar under övningen.
Enskilda händelser av oförklarlig närvaro vid ett militärt skyddsobjekt räcker normalt inte för att väcka misstankar om spioneri, men den sammantagna bilden från Aurora talar sitt tydliga språk. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) menar att beteendet liknar försök till underrättelseverksamhet, och han säger till DN att det känns igen från tidigare epoker. Förhoppningsvis kan erfarenheterna från den tiden användas för att hantera eventuella försök till spioneri.
Om det nu handlar om ett omfattande spionage från främmande makt, vilket mycket tyder på, är det inte överraskande. Något annat vore snarare förvånande. Från Rysslands sida finns garanterat ett intresse av att veta vilken utrustning Sverige och Nato har och hur välorganiserade vi är. Aurora var ett utmärkt tillfälle att ta reda på mycket av detta.
Fortsatt misstänkt beteende i närheten av militära övningar och skyddsobjekt lär därför fortsätta. Prioriteringen från Sveriges sida bör då vara att hantera eventuella försök till spioneri och se till att det inte leder till allvarliga säkerhetsförluster.
Det positiva med det ökade antalet rapporter om misstänkt beteende under Aurora är just att det upptäcks. Samtidigt som omfattningen av ett eventuellt spionage är oroande är det klart bättre att Försvarsmakten och Säkerhetspolisen känner till dess natur än att det förblir dolt.