Riskkapitalister har det inte lätt i dagens offentliga debatt. Från vänster till höger riktas skarp kritik mot sättet de driver bolag på inom välfärdsektorn. Sansad kritik har blandats hej vilt med populistiska attacker, där de röda och gröna partierna utmålar riskkapitalbolag som pengaslukande lurendrejare.
De borgerliga partierna har delvis hängt på, där Anders Borg och Jan Björklund tävlar om vem som i skarpaste ordalag går emot riskkapitalister. Och den signalpolitiken har redan fått effekt.
Dagens Samhälle (Nr 41 2013) berättar att politikernas utspel redan har börjat göra det svårt att motivera investeringar i välfärdsföretag när politiken verkar stå enig mot riskkapitalbolagen.
Sedan 2007 har svenska riskkapital-bolag investerat ungefär tolv miljarder i bolag inom skola, vård och omsorg. Förra året var intresset rekordlågt med investeringar på 300 miljoner.
De senaste decennierna har den svenska modellen förändrats i grunden. Privata utförare står för 15 procent av de skattefinansierade välfärdstjänsterna, resten är i offentlig regi. Riskkapital äger välfärd med omkring 50.000 anställda.
Sveriges demografiska framtid kommer att skapa svåra utmaningar för vår välfärd när det gäller finansiering. Det är en stor framtidsfråga.
Vårdkostnaderna förväntas tillta rejält i framtiden med en allt äldre befolkning som lever längre. Det är en diskussion som måste föras objektivt och intellek-tuellt hederligt.
Det finns en gräns för hur krångliga och snåriga förutsättningar politiker kan lägga på företag. Den välfärdsbrist som beror på gamla socialistiska strukturer kommer inte att bli mindre om politikerna skrämmer bort förnyarna.
Det finns en problematik där de privata investerarna kan gå och komma, medan välfärdsanvändarna inte kan det.
Att regeringen därför behöver leverera verkliga förbättringar som tillsynssystem och långsiktighet, för att få ut optimalt tillskott till ökad välfärd, är nödvändigt.Det viktigaste måste vara att säkra kvali-teten i vården, inte att dras med i en tillfällig och överdriven opinion.
Att vänsterpartierna bryr sig mest om ägarformer vet vi redan. Men att även de borgerliga partierna halkar in på den banan är underligt.
Att efter alla dessa år återigen hamna i en fixering vid upplåtelseformer är flera steg tillbaka.
Politiker skapar hinder för större investeringar i välfärden eftersom de skapar osäkerhet med den rådande debatten om riskkapital och vinster. Det äventyrar många nya landvinningar inom denna viktiga sektor.
Samhället har mycket att vinna på att riskkapitalbolag förnyar tjänster inom välfärdssektorn.
Det som ofta glöms bort är att om inte riskkapitalisterna bidrar till finansieringen av välfärdssektorn, blir frågan vem som annars ska göra det. Då är det skatte-höjningar och högre avgifter som blir svaret ingen vill höra.
Tro det eller ej, men företagare och folk lyssnar faktiskt på vad politikerna säger och handlar därefter.