Skolket i gymnasieskolorna ökar. För 16.204 av skolkarna var skolket så omfattande att studiebidraget drogs in. Det är 4,3 procent av samtliga gymnasieelever i Sverige.
I vårt område utmärker sig Jokkmokk på ett dystert sätt. Här förlorade 8,2 procent av gymnasieeleverna studiebidraget på grund av omfattande skolk. Två andra kommuner ligger över riksgenomsnittet. Det är Övertorneå och Kiruna. I Luleå var siffran 3,0 procent.
Tre kommuner uppvisar 0 procents indragna studiebidrag, Arvidsjaur, Haparanda och Överkalix.
343 elever på gymnasier i Norrbotten skolkar från undervisningen i så pass stor omfattning att studiebidragen dras in.
Samtidigt går allt fler elever ut från grundskolorna utan att ha behörighet till gymnasiet.
Betygen blir dessutom allt sämre, eller de betyg som sätts motsvarar inte de kunskaper som eleverna har. Det finns en tendens till att sätta för höga betyg. Det har visat sig att det är privata gymnasieskolor i första hand som leder betygsinflationen i tron att höga betyg ska resultera i att fler elever ska välja dessa skolor.
Studenter går sedan vidare till postgymnasiala utbildningar. De dåliga resultaten från gymnasieskolorna följer med in i den högre utbildningen. Kunskapsstandarden sjunker även vid våra universitet och högskolor.
Vad är det som har gått galet? Varför låter vi våra skolor kunskapsmässigt förstöras på det sätt vi gör? Det är ju med god utbildning som vi ska möta morgondagens samhälle, i en globaliserad och konkurrensutsatt värld. Hur ska vi kunna behålla en hög levnadsstandard när vi blir omsprungna av andra länder där utbildningen ses som ett värdefullt verktyg för individ och samhälle?
Var gick det snett? Är det flumvänsterns fel? Ska vi skylla eländet på alla flumpedagoger, som än i dag försvarar de uppenbara misstag som gjorts sedan slutet av 1960-talet och som fortsätter att lyfta fram pedagogiska experiment i samma anda?
Ja, de har ett stort ansvar.
Men det största ansvaret ligger hos de politiker som inte gör något för att åstadkomma en förändring. År ut och år in kommer larmrapporterna om skoleländet, men ingenting görs. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har försökt att ta itu med frågorna, men han möter stort motstånd från inte minst Socialdemokraterna, som fortfarande håller fast vid vad de kallar den "demokratiska skolan". Är det demokrati att låta utbildningsnivån sjunka så drastiskt att eleverna inte anser det värt att ens gå till skolan för att utbildas? Är det rimligt att undervisningsnivån och prestationer ska utgå från de svagpresterandes nivå och att vi låter begåvningar bli understimulerade?
I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Olof Pettersson, tidigare professor i statskunskap i Uppsala, om studentexamens avskaffande. 1968 försvann den muntliga examen i samband med studentexamen och därmed också en kunskapskontroll. En statlig gymnasieinspektion skulle ersätta studentexamen, men det blev ett fiasko och 1982 avskaffades den. Sedan dess lever gymnasieskolorna utan någon speciell statlig kontroll. Resultatet har blivit förödande.
I dag tar svenska elever studenten även om de inte har godkända betyg.
Ansvaret vilar tungt över de svenska politiska partierna.
Handla nu innan situationen blir fullständigt ohållbar. Skolk-, betygs- och kunskapsstatistiken talar sitt tydliga språk.