Grisbranschen har på senare tid stått i medialt fokus, då det uppmärksammats att EU-myndigheten Chafea kommer att finansiera kampanjen Gilla gris med nästan 27 miljoner kronor. Enligt myndigheten är syftet att öka efterfrågan på fläskkött i Sverige och Danmark, då fläskmarknaden här är på nedgång, framförallt bland konsumenter under 30 år.
Detta, att EU vill påverka vår privata konsumtion och i synnerhet mot mer kött, har upprört många debattörer, framför allt inom miljörörelsen. Enligt organisationen Svenskt Kött handlar kampanjen dock snarare om att få konsumenterna att göra mer upplysta val. ”I Sverige äter vi jättegärna bacon, kotletter och fläskfilé men grisen består av så otroligt mycket mer. Kampanjen handlar inte om att äta fler grisar, utan om att äta mer av grisen”, sade organisationens företrädare Anders Dalenius till Svt (23/7).
Oavsett hur det ligger till mer specifikt så är det principiellt tveksamt huruvida offentliga pengar bör strösslas ut på detta sätt. Däremot finns det allt fler medvetna konsumenter i Sverige som vill kunna göra informerade val kring maten de köper. Med detta skulle det offentliga på andra sätt kunna underlätta.
Regeringen vill exempelvis införa obligatorisk ursprungsmärkning av kött på restauranger. Detta skulle kunna vara en god reform om den kan genomföras utan att den administrativa bördan för restaurangägare blir alltför betungande. För till skillnad från i livsmedelsbutikerna kan det fortfarande på sina håll vara svårt att få reda på köttets ursprungsland vid restaurangbesök.
Detta skulle också kunna underlätta för de svenska grisbönderna som efterlever hårdare djurskyddskrav än kolleger i de andra europeiska länderna. I Sverige är det exempelvis förbjudet med både kupering av svansar, kastrering utan bedövning och fixering av suggor vilket förekommer flitigt i andra länder. Vi har även förbud mot helspalt, det vill säga att hela golvet består av galler, och svenska grisar har större utrymme att röra sig på. Detta gör att grisarna håller sig friska och inte behöver antibiotika.
Det svenska djurskyddet är något att vara stolta över, men ska det kunna upprätthållas och utvecklas så behöver politikerna säkerställa att de svenska producenterna ändå kan vara konkurrenskraftiga, genom att i övrigt se över skatte- och tillståndsbördan. Liksom att driva på för tuffare krav och bättre kontroller i övriga Europa, så att producenterna kan konkurrera på lika villkor.
Till syvende och sist är det dock vi konsumenter som kan påverka vilka livsmedel som produceras och hur de produceras. En fri ekonomi drivs först och främst av den individuella efterfrågan. Därför har också vi som kunder både stor möjlighet och ett stort ansvar att göra medvetna val. När fler kunder kräver bättre information och ökad hänsyn till djur och natur kommer också företagen ha större möjlighet att tillgodose detta.