Jag hade nyligen ett samtal med en statsvetare som beundrar tidigare statsminister (S) Göran Persson. Han menade att allmänheten inte förstår hur svårt det är med politik och därför inte fullt ut uppskattar politikers skicklighet. Ofta kan ett visst politiskt beslut endast genomföras i en viss ”tidslucka” och under vissa omständigheter. Han hävdade att en politikers skicklighet visar sig i att få igenom beslut och hålla sig kvar i sin position.
Diskussionen kom mest att handla om Göran Perssons kommunalisering av skolan. Från mitt perspektiv var detta ett för Sverige förödande beslut som inte borde ha tagits. Det fanns inga klara exempel från andra länder att sådana åtgärder ger bra resultat, och en i det närmaste totalt enig lärarkår på högstadiet och gymnasieskolan protesterade med argumentet att få kommuner hade kompetens att sköta skolan. Beslutet gick emot beprövad erfarenhet. Allt tyder på att kommunaliseringen gjordes för att undvika en diskussion på riksplanet om de ekonomiska nedskärningar som ansågs nödvändiga i början av 1990-talet.
Min samtalspartner hävdade till Göran Perssons försvar att man inte kunde veta runt 1990 hur det skulle gå. Han menade att man inte får använda dagens kunskap för att bedöma ett beslut fattat under andra omständigheter. Jag hävdade att det visst fanns erfarenheter och att det var därför som lärarna protesterade men att Göran Persson inte ville ta till sig den kunskap som fanns. I stället tog han och partiet beslut i en central samhällsfråga utan att sätta sig in i all tillgänglig information.
Göran Persson sökte stöd genom att ställa lärargrupper med kortare utbildning mot sådana med längre, och han fick med sig förskollärare, låg- och mellanstadielärare och yrkeslärare, de som senare bildade Lärarförbundet, genom en kraftig engångshöjning av lönerna som placerade dem nära ämneslärarna på högstadiet och gymnasieskolan. Kommunerna var också i regel förtjusta över att få ökad budget och ökat inflytande över ytterligare ett samhällsområde, där de tidigare mest fått följa direktiv. Min samtalspartner nämnde själv att det bakom beslutet nog också fanns en vilja att ”knäppa lärarna som kår på näsan”, en social motvilja mot personer som företrädde kunskap och hade viss auktoritet.
Ett annat av mina argument var att åtgärden sänkte kvaliteten för alla elever men att konsekvenserna blev allvarligast för elever som inte hade kulturellt stöd i hemmet, just de elever som Göran Perssons parti brukar säga att de vill stödja. Han försämrade för de egna väljarna för att hjälpa sitt parti och sin egen karriär. Det argumentet viftade min samtalspartner bort. Det var ett orealistiskt, ja rent av idealistiskt, sätt att se saken. Han sade, utan att formulera saken så tydligt, att politik är att ta makten, behålla makten och använda makten. Vad får studenter i statsvetenskap egentligen lära sig?