Självklara krav från Leijonborg
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Lars Leijonborgs förslag i lördags att satsa en miljard på psykvården känns angelägnare. Även om det knappast får folk att rusa till valurnorna så är det en fråga som berör oss på olika sätt i vardagslivet. Bristerna inom psykiatrin märks runt om i samhället, men det är mest vid svåra och ofta närmast oförklarliga brott som de debatteras kortare tider. Många politiker tycker att det ger mer att kräva mindre grupper i barnomsorgen än att riva upp psykiatrireformen.
Nödvändigt vrida klockor tillbaka
Psykiskt sjuka personer har alltför ofta lämnats livet vind för våg efter psykiatrireformen med alla gamla och ibland rent förfärliga mentalsjukhus som plötsligt skulle tömmas.
Men det räcker inte att låsa mentalsjukhus och hoppas att de sjuka plötsligt ska kunna klara sig själva. Det har inte heller blivit som man hoppades. Många har svårt att klara sig, en hel del far illa. Och kommunerna lever i spartider inte heller upp till kraven på att ge personer med psykiska funktionshinder något vettigt att sysselsätta sig med.
Alla har inte mått bra av förändringarna som psykiatrireformen ledde till. Grundtankarna var goda, men resultaten blev inte vad man trodde. När Lars Leijonborg nu vill ha 2.000 nya vårdplatser och tvångsinslag i öppna psykvården betyder det att han vill vrida klockorna tillbaka. Men ibland är det nödvändigt att rätta till misstag.
En självklarhet
Den borgerliga alliansen har föreslagit en halv miljard extra årligen under tio år till psykvården. Leijonborg dubblar nu budet med målsättningen att ingen som är sjuk ska avvisas från en psykiatrisk mottagning. Det är faktiskt inget särskilt långtgående krav utan snarast en självklarhet. Det handlar om både de psykiskt sjukas och andras liv och säkerhet.