Ingen vill att apotek främst ska vara butiker för smink och vibratorer från RFSU. Det är ju trots allt för att sälja mediciner de finns till. Men betyder det att alla apotek måste ha alla läkemedel?
I dryga tre år har apoteksmarknaden varit avreglerad och detta har varit en av de främsta kritikpunkterna. Det verkar inte spela någon roll för PRO att tillgängligheten har ökat. Att 350 nya apotek har tillkommit i landet och att öppettiderna har blivit längre.
I mars upphörde visserligen förbudet mot att lägga ner apotek i glesbygd. Om det betyder att apotek faktiskt kommer att läggas ner återstår att se. Men gissa om det finns de som bara väntar på att det ska ske.
Det verkar inte heller spela någon roll för kritikerna att apoteken har skyldighet att skicka efter mediciner som inte finns i lager om kunderna begär det.
Förresten hade inte alla apotek alla mediciner inne jämt under den gamla monopoltiden heller.
Det blir väldigt dyrt att ha hela sortimentet i lager. Tänk själv: att ha femton olika smörgåspålägg hemma - så att de finns, ifall man blir sugen. Det kostar en del, eftersom man inte kommer att hinna äta upp alla innan de måste slängas. Läkemedel blir också gamla till slut. Och precis som man inte kan skicka tillbaka leverpastejen när man inser att den inte kommer att gå åt kan inte apoteken returnera redan beställda läkemedel.
Särskilt uppmärksammade är dyra läkemedel för reumatiker. En årsförbrukning kan kosta över 100.000 kronor. Att förvänta sig att alla apotek ska ha dessa i lager, även om de aldrig efterfrågas innebär en orimlig kostnad. De pengarna skulle kunna användas bättre. En intressant lösning lanseras i tidskriften Dagens apotek av Kristin Wisell som forskar i inom samhällsfarmaci, nämligen att olika apotek i stället skulle kunna specialisera sig mot vissa kundgrupper. Utöver att de förstås säljer mer vanliga mediciner till alla andra kunder.
Även om det skulle spara en del pengar är den stora fördelen att det faktiskt ger bättre service till kunderna.
Ett apotek som särskilt vänder sig till barn kan vara extra bra på barnsjukdomar och dessutom veta mer om dosering av läkemedel till små personer. Hos ett apotek inriktat på hjärt-kärlsjukdomar kan kunderna mäta blodtryck och få rådgivning om hälsa och livsstil.
Det är givetvis inte en modell som fungerar överallt. Finns det bara ett apotek på orten är det bättre om personalen där har kunskap om just sina kunder, och så fungerar det ofta.
Men det är en dålig, svensk vana att se det som ett problem om allt inte är exakt likadant överallt. Och den utgör ett hinder för nytänkande och innovationer. Måste till exempel alla vårdcentraler verkligen ha tillgång till alla olika specialisttjänster, när det innebär att det blir en betydligt större och dyrare apparat att öppna en ny vårdcentral. Vilket i sin tur innebär att det blir svårare för nya aktörer att etablera sig på mindre orter.
Bara i Luleå finns det mer än ett dussin apotek, varav fyra ligger på Storgatan. Är det verkligen ett nödvändigt krav att de alla säljer exakt samma produkter? Kan de inte profilera sig när det gäller läkemedel kommer knappast sminkhyllorna att bli färre.