Det pågår en intressant och spännande utveckling i Norrbotten. Jag tänker förstås på rymd- och klimatforskningen i Kiruna, på att flera amerikanska databolag håller på att etablera sig i Luleå. Sedan har vi givetvis också den stora aktiviteten runt både gruvindustri och vindkraftsparkerna.
Norrbotten är Sveriges mest expansiva och spännande län just nu. Men även om investeringarna pågår inom gruvnäringen så finns det problem. Malmpriserna har rasat och SSAB varslar 450 anställda varav 100 i Luleå.
Också när det gäller vindkraften har investeringarna börjat ifrågasättas. Vindkraftsbolagen anklagas för glädjekalkyler och återbäringen till markägare låter på väldigt många håll vänta på sig. Flyget och militären vill inte ha vindsnurror i närheten av flygplatserna. Det är ingen tillfällighet eftersom vindkraftverket både alstrar stålning och slår ut datatrafiken.
Norrbotten har också en historia, det är ett län som i alla tider har exploateras av statsmakten. Både när det gäller malmen, skogen och vattenkraften. Visst har länet fått tillbaka en del, men långt ifrån tillräckligt.
Många samhällen har dött när investeringarna är klara och arbetskraften kan ersättas av maskiner. Det har varit väldigt tydligt när det gäller elproduktionen och nu är det industrin som sedan länge står under omvandling från människa till maskin. På sikt när investeringarna är klara inom gruvnäringen behövs inte särskilt mycket personal. Redan idag går det att köra malmtrucken i gruvan i Kiruna via en mobiltelefon i Stockholm.
Det är just därför jag ser med oro på politikernas agerande. Självklart har de rätt att vara glada och glädjas över expansionen, men det borde vara läge att ställa krav också. Annars kommer bitterheten om siså där 20 år och talet om 2010-talets baggböleri. Det går nämligen inte att komma ifrån att länet är lika exploaterat i dag som det var i början av förra seklet.
Staten har bestämt att malmen ska skänkas bort, staten håvar hem vinsterna, och kommunerna utformas till en oljeplattformsekonomi. Där företag som LKAB underlättar för gästarbetare att bo och skatta någon annanstans, samtidigt som de kräver all service när de vistas i Kiruna under sina arbetspass. Jag kom att tänka på Arjeplog, som har fått så stora investeringar i biltestindustrin. Där har samhället ställt upp på säsongsarbetarna. Industrin har investerat massor med pengar, men kommunen är så fattig att den tvingas be invånarna att jobba gratis. Frivilliga krafter behövs för att laga hål i gatan och klippa gräs. På några års sikt är dessa småkommuner övertygade om att de har svårt att upprätthålla skola och omsorg.
Men några rungande krav hörs knappast från Norrbotten. Tvärtom tycker politikerna att det är bra att malmen skänks bort, för då får de jobb i kommunen heter det. Den övervärderade vindkraften var Norrbotten snabbast att anamma trots erfarenheterna av den statliga elindustrin.
Drar inte politikerna några slutsatser från tidigare erfarenheter? Har de inga egna krav? Är de bara lealösa glada amatörer som inte ta ansvar längre än sin egen mandatperiod? Jag bara frågar.