”Välj vilket demokratiskt parti som helst.” En folkpartistisk riksdagsledamot uppmanar sina facebookvänner att rösta i kyrkovalet för att hindra att Sverigedemokraterna får en stärkt ställning. Välj vad som helst – utom SD. Är inte det ungefär som att säga: ”jag ger blanka f-n i kyrkan”. För hade man ett uns av intresse för de frågor som behandlas i kyrkoråd och kyrkofullmäktigeförsamlingar skulle man väl kunna säga något mer än ”vad som helst”?
Sedan kan man också ifrågasätta att SD skulle vara ett odemokratiskt alternativ. Otrevligt möjligen, men odemokratiskt?
Nu är denne politiker långt ifrån ensam.
Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin gjorde en liknande uppmaning i en debattartikel publicerad av SVT. Han är ännu mer tydlig med hur lite han egentligen bryr sig om kyrkovalet. Fridolin berättar om hur han till och med lyckats tappa bort röstkortet och det hade nog inte varit mer med den saken om han inte kommit på att Sd ställer upp. ”Det är det som får mig att inse att det är mödan värt att rösta i kyrkovalet.”
Nu påstås det att Sverigedemokraterna har en extra god chans eftersom flera etablerade riksdagspartier inte ställer upp. Förutom SD är Socialdemokraterna och Centerpartiet de enda som gör det. Sägs det.
Jo för att kyrkopolitiska partier, eller nomineringsgrupper, som Miljöpartister i Svenska kyrkan, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Vänstern i svenska kyrkan har ju verkligen inget att göra med några riksdagspartier. Här har vi slumpat fram namn och så oj, hoppsan, det råkade visst bli lite lika.
Att Borgerligt alternativ har en moderatblå färg på sin hemsida och stöttas av det moderata kommunalrådet Sten Nordin i Stockholm är förstås också bara en slump. Att Fria liberaler i svenska kyrkan förut hette Folkpartister i Svenska kyrkan har absolut inget med Folkpartiet att göra.
Tvärtom genomsyrar partipolitiken fortfarande kyrkan. Och som någon påpekade, hade partierna haft den goda smaken att lämna kyrkan ifred på riktigt så hade antagligen även Sverigedemokraterna hållit sig utanför.
Men partisterna fortsätter att försvara rådande ordning. Margareta Winberg, tidigare socialdemokratisk minister, ställer till exempel upp i kyrkovalet – trots att hon är ateist. SSU utropar att Jesus var sosse. Miljöpartister i Svenska kyrkan vill att kyrkan ska satsa mer på sol- och vindkraft. Vänstern kör det vanliga tugget om ökade klyftor.
Sociologen Hans Zetterberg har lanserat en modell av samhället som uppdelat i olika sfärer. Den logik som styr näringslivet – ekonomisk vinst – är inte densamma som styr familjen. Det centrala för staten – demokrati och rättsstat – är inte samma principer som styr konsten. Och så vidare. På samma sätt är det i grund och botten ett missförstånd att religionen främst skulle vara en demokratisk fråga. Men det är förstås en inställning som gynnar de som gärna vill utnyttja även denna arena för att flytta fram sina positioner, vare sig de är sverigedemokrater, socialdemokrater eller folkpartister.
Så vad ska man rösta på? En bra början kan ju vara att hitta någon som faktiskt är intresserad av det som kyrkan ägnar sig åt och ja, varför inte någon som tror på Gud?