De tre personer som Socialdemokraterna helst ville ha som ny partiledare var en internationell fredsmäklare, en brottsmålsadvokat och en konfliktbevakare i FN-skrapan i New York. Det blev en eftertänksam fackpamp som inte ens sitter i riksdagen, är politisk amatör och vars huvuduppgift är att få partiets falanger att gräva ner stridsyxorna.
Tala om kris och förtvivlade försök att slippa en haverikommission!
Stefan Löfven kan arbetsmarknadsfrågor men är i övrigt så smal som politiker att sossarna verkar ha gett walk over i rikspolitiken.
Jämställdhet och miljö intresserar honom mindre än kärnkraft. Man har valt en ledare som inte får delta i partiledardebatter och inte kan ställa direkta frågor i riksdagen till regeringsföreträdare. Han får stå utanför med näsan tryckt mot fönstret närmaste åren. Mycket märkligt.
Löfven är vald för att försöka bli klistret som binder ihop falangerna i det svårt sargade partiet. Trots att han själv är omstridd inom både LO och partiet.
Partiets splittring anses tydligen som mer alarmerande än de katastrofala opinionssiffrorna. Därför satsar man på Löfven och ingen politiker med statsrådserfarenhet. Men hjälper det?
Sossarna behöver nog ett Plastic Padding Universal som snabbt biter på både metaller, havsvatten, plaster och trä - lite fönsterkitt med passerat bäst före-datum räcker inte när politiska sprickor ska tätas. Och Universal-varianten för politiker har inte uppfunnits ännu, vad jag vet.
Ska man lösa kriser måste man se dem också. Löfvens gör det nog ändå bättre än Karin Åströms, sossarnas länsordförande från Överkalix.
Hon vill inte höra talas om klantar, inbördeskrig och falangkamper. I stället pekar hon på budbärarna, journalisterna alltså, och anser att man måste gå tillbaka till häxprocesserna på 1500-talet för att hitta något lika förfärligt som mediernas rapporter om Håkan Juholts klavertramp.
Trots att Juholt inte har bränts på bål utan bara fått åka hem till Oskarshamn. Men det kanske är samma sak i Åströms värld. Enligt henne har det på 500 år inte skett något värre än skriverierna om Juholts lägenhetsaffärer, Jas-trassel, vimsiga besked, budgetförvirringen, lögnen om försvaret, sambons brott och allt vad det varit.
Balanserat?
Åströms jämförelse är osmaklig och bagatelliserar även de avskyvärda grymheter som många utsatts för. Häxprocesserna mot kvinnor som sågs som trollpackor var vidriga. De dömdes ofta sedan upphetsade barn berättat hur häxorna fört dem till Blåkulla för att döpas av djävulen. Eller sedan kyrkan hade påstått att kvinnorna framkallat Guds vrede genom hemliga ritualer.
Rena lögner, alltså.
Att normal nyhetsrapportering 2012 skulle vara det gräsligaste som har hänt sedan 1500-talets häxbål och ska leda till liknande kapitel i historieskrivningen är ren gallimatias, Karin Åström.
Vad tycker hennes medlemmar i Norrbotten om att hon indirekt gör dem delaktiga i tramset?
Det verkar som om Norrbotten har fått en värdig konkurrent till Bagdad-Bob ...
SLUTLIGEN ...
... noterar jag att Stefan Löfven kommer från Ångermanland liksom tidigare partiledare som Thorbjörn Fälldin, Gunnar Hedlund, Maud Olofsson, Eva Goës och Mona Sahlin (född i Sollefteå). Men han blir knappast den mest framträdande ...