En och annan minns nog Frälsningsarméns bullar i Landskrona. Frälsningssoldaterna hade i flera dagar bakat bullar och kakor för att kunna bjuda på fika under stadens karneval och på så sätt få in en slant till verksamheten.
Men då klev kommunens miljöinspektörer in mitt emellan brysselkex och sockerkakor. Stopp! Här fick ingen bullförsäljning ske innan det sökts tillstånd för livsmedelshantering. Att Frälsningsarmén under tolv års tid sålt kakor på karnevalen spelade mindre roll.
Det blev i alla fall ingen rättslig påföljd. Åklagaren som fick ärendet på sitt bord valde att inte inleda förundersökning. Frälsningssoldaterna ansågs inte ha något uppsåt att sälja olagliga bullar.
Så kan det gå.
Men inget hindrar att något liknande händer i en annan kommun där det finns nitiska tjänstemän.
I Dagens Nyheter skrev häromdagen ett antal representanter för ideella föreningar om hur de allt mer behandlas som företag eller kommunal verksamhet. Livsmedelsinspektioner och regler är bara ett exempel. De pekar också på hur kvinnojourernas verksamhet blandas ihop med myndighetsutövning på ett sätt som blir otydligt. Eller hur Friskis & Svettis av Konsumentverket likställs med privata gymföretag, trots att verksamheten drivs som en ideell förening.
Det undertecknarna från bland annat Scouterna, Sverok och Riksidrottsförbundet efterfrågar är en parlamentarisk utredning som ska tydliggöra de ideella föreningarnas särart.
Man kan förstå föreningarnas frustration över de hinder som ställs upp för verksamheten.
Problemet är att det ideella Organisationssverige i stor utsträckning lider av samma fyrkantighet som miljöinspektörerna i Landskrona. Här är det verksamheter som ska struktureras och styras upp. Ideell förening – varsågod fyll i den här blanketten. Tydliggör! Parlamentarisk utredning!
Kan man möjligen tänka sig att världen inte är fullt så enkel? Kan det till exempel vara så att jätteorganisationen Friskis & Svettis har betydligt enklare att hantera byråkratin än den enskilde gymägare som försöker att starta upp en verksamhet? Eller att det är lika svårt för Lisas lantcafé att hantera den snårskog av regler som finns kring livsmedelsförsäljning som för de bullbakande damerna i Landskrona?
Det stora problemet är inte att det råder otydliga gränser mellan den ideella sektorn och näringslivet utan att det finns alldeles för gott om besvärliga regler (och kanske övernitiska tjänstemän) som drabbar både företag och föreningar.
Ibland används begreppet civilsamhälle för det som varken är offentlig verksamhet eller näringsliv. I ett Sverige präglat av folkrörelser har det ofta blivit synonymt med föreningar och organisationer. Men allt kan inte placeras i något av de tre facken näringsliv, offentlig verksamhet, ideell förening. Vilken kategori tillhör den som hjälper sina gamla föräldrar, säljer lingon på torget eller bakar tårtor till kompisens bröllop?
Det organisationerna har rätt i är att allt detta är något vi inte vill vara utan. Föreställ er ett samhälle utan kyrkokörer, ungdomsfotboll och Röda korset.
Det de har fel i är att man måste ha ett organisationsnummer för att bidra.