SSU i Piteå har under flera år sysslat med bidragsfusk. Mellan åren 2004 och 2010 har ungdomsförbundet fått drygt 860.000 kronor från skattebetalarna. Bidrag som de till största delen lurat till sig genom påhittade aktiviteter.
Det är inte första gången som SSU och andra ungdomsförbund anklagas för fusk. Men SSU:s agerande i Piteå väcker många frågor. De tillhör ett parti som tycker att ärlighet är en självklarhet, liksom att alla människor ska göra rätt för sig och inte sko sig på andra. De tillhör dessutom Sveriges rikaste socialdemokratiska partidiskrikt.
Socialdemokratins makt i Norrbotten har varit i det närmaste total. På Anders Sundströms tid styrdes distriktet med järnhand. De förtroendevalda var noga utvalda, folk som tyckte fel och inte kunde inrätta sig i den socialdemokratiska lojalitetskoden åkte ut. Partidisktriket drog sig inte för att plocka stora vinster från NSD för att få folk att rösta ja till EU och Euron. Jag var ansvarig för ledarsidan på NSD då och bedömde Norrbotten som Sveriges mest stalinistiska partidistrikt.
Det var givetvis inte så att politikerna ville norrbottningarna något illa. Det var bara det att efter decennier av centralistiskt styre hade de förlorat kontakten med fotfolket. De var dessutom övertygade om att de själva visste vad som var bäst för alla och att de som politiker måste ta ansvaret. När de gjorde det var demokratin fulländad, när folk protesterade såg de sig själva som kompetenta företrädare som kunde fatta obehagliga beslut.
SSU:arna i Piteå har säkert föräldrar och farföräldrar som är fostrade i den andan som utgick ifrån att de socialdemokratiska ledarna visste bäst. Samt att deras agerande stod för rättvisa, demokrati och solidaritet. Jag undrar om inte SSU i Piteå såg sitt bidragsfusk ur det perspektivet? Visst måste ansvariga ha förstått att de lurade till sig pengar, men kanske tyckte de ändå syftet var gott. Övertygelsen är att de trots allt stod för rättvisa och demokrati.
Jag har också funderat över varför kommunen och landstinget inte reagerat tidigare. Bara summan 860.000 kronor är gigantisk. Vilken annan liten förening kan få så mycket skattepengar? Ansvariga inom kommun och landsting måste ha betalat ut pengarna med samma uppfattning - att de gick till demokrati och rättvisa.
Det är ju så att politiker som betalar ut pengarna, politiker som tar emot dem och revisorer som granskar makten tillhör samma rörelse.
Dessutom när de gäller reaktionerna om fusket, så fördöms det givetvis. Men annars läggs locket på, ingen analys, ingen som behöver ta ansvar och allt blir bra bara de nu går vidare. Det finns krav på att pengarna ska betalas tillbaka och att en utredning ska göras. Men det är som rättsrötan i fallet Thomas Quick där ingen hittills har behövt ta ansvar.
Arbetarrörelsen har utvecklats till ett familjeföretag. Eliten är ofta släkt eller har andra starka vänskapsband. De har skaffat sig en egen gräddfil, egna regler och system. Inte av girighet utan av övertygelse att det gör gott. De stora stöden till ungdomsförbunden är ett sätt att upprätthålla makten.
Det skulle behövas självrannsakan och framför allt förtroendevalda som tog ansvar för sina misstag.