Framtidens välfärd skapas med "ordning och reda" samt "där du som har en dröm om att skapa ditt eget arbete har en möjlighet att förverkliga den" och till slut "gör din plikt, kräv din rätt".
Detta är kärnbudskapet i den nya socialdemokratin. Stefan Löfven har på DN debatt tillsammans med Carin Jämtin, Mikael Damberg och Magdalena Andersson presenterat en strategi för framtiden. Det är första gången på 20 år hävdar de som partiet på allvar funderat över förnyelsen.
Tillsammans med partidistrikten har de tagit fram dygden, individens kraft och ansvar samt plockat upp Jan Björklunds mantra om ordning och reda. Frågan är om det fungerar 2012?
Devisen "gör din plikt, kräv din rätt är från förra sekelskiftet då folk skulle mobiliseras för att stärka demokratin och förverkliga drömmen om folkhemmet. Hjalmar Branting stod i talarstolarna 1925 och konstaterade att socialdemokratin vände sig till alla som gjorde ett samhällsnyttigt arbete. Dessa alla lade grunden till den svenska välfärdsstaten.
Men hur ser samhället ut idag? Vi har en gyllene medelklass som köpte Reinfeldts skattesänkningar, som har ett arbete och sannolikt redan tycker att de gör sin plikt. Sedan har vi dem som politikerna oavsett färg inte har någon lösning för, nämligen det så kallade utanförskapet, långtidsarbetslösa, ungdomar, utlandsfödda och sjukskrivna. De är lika maktlösa som folk var i slutet av 1800-talet och inlåsta i välfärdssystemens fängelse där regelverk och byråkrati bestämmer deras vardag. Är det dessa människor som ska göra sin plikt, ta hand om samhällets dygd och bli sin egen lyckas smed?
Jag antar att Stefan Löfven inte menar så. Snacket om plikt och dygd är kanske en dimråda för att dölja politikens eget misslyckande.
Folkhemsideologins största misstag är att man tog bort ansvar och initiativkraft från människor. Politikerna fixade allt och problem löstes med pengar och reformer. Ungefär som när långtidsarbetslöshet förvandlades till förtidspension.
Eftersom politiker aldrig kan erkänna att de har gjort fel så kanske själva förnyelsen ligger i ett självkritiskt tänkande. De förslag som de fyra presenterar är en återgång till en politik som fungerade när socialdemokratins maktställning var under uppbyggnad.
Det handlar om skolan och att klasserna måste bli mindre så lärarna kan bli lärare igen, i stället för trivselvaktmästare. Lärarnas status ska också öka.
Det handlar om ett samarbete med småföretagen och att stimulera dem till att växa genom utbildning och tillgång till kapital. Det var så innan storföretagen slukande upp partiet.
Inte minst handlar det om att börja samarbeta med akademiker igen. Göran Persson och Per Nuder kastade ju ut alla självständigt tänkande akademiker på sin tid eftersom partiet hade så lågt i tak och ingen kritik tåldes.
Det finns trots allt en del guldkorn i socialdemokratins nya strategi även om det är mycket floskler, till exempel att partiet ska göra det möjligt för alla att leva ett bättre liv. Få i dagens samhälle lyssnar till sådant. I stället behövs konstruktiva problemlösningar, mer demokrati och nytt folk i politiken.
Ungdomarna ska in, anser de fyra. Var fjärde politiker ska vara ung.
Jag vet inte om just ungdomlighet gör en bättre politik. Till syvende och sist handlar ju ändå allt om vilka som sitter på makten.