Karl Petersen (S) har misslyckats med att förbättra företagsklimatet i Luleå. Under hans tio år som kommunalråd har det inte skett några förbättringar utan Luleå har i mätning efter mätning hamnat kring plats 150 bland landets 290 kommuner. Med ett och annat hopp upp eller ner, men oftast sämre än plats 150, tyvärr. I division tre, alltså.
Företagarna som ger underbetyget. 192 i senaste enkäten och en tredjedel av dem med fler än 20 anställda. År efter år är det samma visa trots att de som svarar skiftar.
Länets motor går alltså på tomgång.
Sett till Svenskt Näringslivs mätningar sedan 1999 så är Luleå "Sveriges Lagom-kommun". Blek mittenkommun, alltså.
Utan tillräckligt många nya och satsande företag som ger jobb och genererar skatteintäkter så måste också skattenivån hållas uppe för att Luleå ska få tillräckliga intäkter till skola, vård, omsorg, med mera.
Karl Petersen har alltså inte lyckats skapa samma optimism och framtidstro som kollegan Olle Lindström (M) i Boden gjorde när han från ett bottenläge gjorde sin kommun till Norrlands bästa. Det är beklagligt. Luleå har förutsättningar att få ordentlig fart på näringslivet, men de socialdemokratiska politikerna tycker tydligen inte att det är viktigt. De hukar och passar och skäller på regeringen i stället. Som Tobias Baudin som gormade värre än vänsterpartister i sitt anförande på första maj. Tänk om olyckan är framme och han blir ny LO-bas, förresten!
När man granskar den stora undersökningen är det tydligt att det 40-tal politiker i Luleå som svarat har en helt annan syn än företagarna på exempelvis dialogen, informationen, service, upphandlingar, med mera. Man pratar inte samma språk.
Senaste mätningen av företagsklimatet är rena skräckläsningen för Norrbottens del där samtliga kommuner åter har socialdemokrater i förarsätet. I nio av 14 kommuner har också företagsklimatet försämrats. Procentuellt mest i Boden sett efter maktskiftet. Nästan 100 procent back! Samtidigt har ekonomin blivit ett moras sedan Torbjörn Lidberg (S) tog över styret, satte foten på bromspedalen och började backa, backa, backa ...
Vad har han gjort för näringslivet?
Eller vilka insatser kan Per Roslund (S) i Piteå skryta med sedan hans kommun halkat ner 57 placeringar till division fyra? Och vilken stolthet känner Ellinor Söderlund (S) i Kalix som rasat 35 platser ner i gärdsgårdsserien?
Företagsklimatet handlar om attityder. Med rätta inställningarna går det alltid att skapa positiva dialoger, mötas och lösa problem. Tröghet, ointresse för konstruktiva samtal, onödigt krångel och byråkratisk akrobatik ger det sämre företagsklimat som nu dragit in över Norrbotten och kyler ner möjligheter till flera jobb, utveckling, tillväxt.
Politiker och kommunala tjänstemän skapar inga nya jobb. De ska kratta manegen och genom smidighet underlätta för företag att våga satsa, starta nytt, vara lite djärva. Men i många kommuner verkar inte politikerna orka engagera sig. Därför pekar också pilarna brant neråt utom i gruvkommunerna. Där har optimismen ökat en gnutta på grund av effekterna av världsmarknadsläget. Inte därför att politiker som plötsligt tänkt om och blivit medlemmar i Optimistklubben Framåt.