Höet som saktar torkar över hässjorna. Skörden från de egna vinbärsbuskarna. Handmjölkade fjällkor. Ripjakt med snara. Det är svårt att se den norska tv-serien Där ingen skulle tro att någon kunde bo utan att förföras av den vackra naturen, av fridfullheten i vardagssysslorna. I sex avsnitt skildras människor som valt att leva långt från närmaste väg och grannar. Sista avsnittet sändes förra veckan, men flera av seriens delar går fortfarande att se på SVT play - det rekommenderas!
I femte delen får vi följa paret Yvonne och Ole Jacob. De odlar grönsaker, plockar bär, håller får. Målet är att så långt det är möjligt vara helt självförsörjande. Det är ett tungt arbete. Särskilt som det mesta görs för hand. De tre korna ska mjölkas. De små åkerlapparna ska plogas utan traktor. Veden som värmer upp stugan ska huggas.
För Ole Jacob finns det en djupare filosofi bakom livsstilen. En idé om att leva ett rikt liv med enkla medel i den norske filosofen Arne Naess anda. På något sätt tänker sig också Ole Jacob att hans livsstil ska ge mat på bordet åt de människor som svälter på andra sidan jorden.
Att höra honom tala påminner om parollen "En annan värld är möjlig". Den som brukar stå på första maj-plakaten eller vara tema för seminarier långt ut på vänsterkanten. Uttalad av personer som drömmer om en värld bortanför kapitalismen. En värld som inte präglas av konsumtion och konkurrens.
De som skildras i Där ingen skulle tro ... visar att en annan värld inte bara är möjlig, utan också en realitet. De har ju faktiskt valt att leva på ett helt annat sätt än de flesta andra av oss. Helt utan revolutioner har de valt att avstå från konsumtionssamhället. I det kapitalistiska samhället finns ju den möjligheten - för den som vill.
Yvonne och Ole Jacobs snart vuxne son däremot tänker inte gå i föräldrarnas fotspår. I hans pojkrum trängs tv:n, stereon och datorn. Han vet vad det innebär att bruka en gård på 1800-talsvis. Han har upplevt föräldrarnas slit och drömmer i sin tur om ett annat liv. Också han ser att en annan värld är möjlig. En där man inte behöver gå upp tidigt för att handmjölka utan där man kan handla det man behöver i affären. En där det finns antibiotika, sjukhus och kirurger för den som blir sjuk.
Den värld som de flesta av oss tycks föredra att leva i. Och tur är väl det. De frysar som Yvonne och Ole Jacob behöver för att lagra bären i under året hade förstås aldrig uppfunnits om alla hade valt just deras livsstil.
Också för den dryga miljard människor som fortfarande lever i extrem fattigdom är det tur att inte alla följer Ole Jacobs filosofi. För dem är kapitalism och handel inte det som håller dem kvar i armod utan en väg ut ur detta.
Det fina är ju att det står Ole Jacob och hans familj fritt att ändå välja att leva som de gör. Det finns ingen lag som tvingar dem att delta i konsumtionssamhället.
Motsatsen är däremot svår att tänka sig. Skulle vi följa uppmaningarna från Attac, Ung vänster och Svensk-kubanska föreningen begränsas möjligheten för dem som trivs med tillvaron som den ter sig idag. Varför tvinga alla andra att leva under "en ny världsordning"? Inget hindrar ju den som vill att på egen hand återgå till en förkapitalistisk livsstil.