Sedan valnatten år 2014 har det runnit mycket vatten under bron. Det har varit nyvalshot, migrationskris och terrorattentat. Samhällsdebatten har ändrats och de politiska prioriteringarna med den. Den ryska björnen har tagit ny fart. Brexit och Trump har inträffat.
Bland de svenska politiska partierna har nog tiden varit allra mest besvärlig för Moderaterna. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som det odlades närmast personkulter kring innan valet 2014 åkte ut med badvattnet. Decemberöverenskommelsen startade ett internt uppror. Det har klagats på att det har saknat en politisk berättelse efter Nya Moderaterna.
När Moderaterna lade fram sin skuggbudget var det därför en ledning med behov av att prestera ett innehåll som kan ena partiet och möta den förändrade omvärlden. Och grundplåten för det var faktiskt där. Förslagen som presenterades har lyfts enskilt tidigare men helheten sammanfattades nu av partiledare Anna Kinberg Batra med att ”arbetslinjen ska utvecklas, inte avvecklas”. Piken var riktad mot statsminister Stefan Löfven som brukar uttrycka sig likartat fast om den svenska modellen.
Budgeten som M lade fram förhåller sig till att det är en vårändringsbudget. Satsningarna som föreslås är sådana som möter de problem som har blivit än mer aktuella sedan höstbudgeten. Där kan nämnas satsningar på försvaret och att poliser ska kunna få ett par tusen mer i lön.
Sedan är den stora kraften riktad mot att få människor från bidragsberoende till arbete. Moderaterna vill genomföra den största skattesänkningen på arbete sedan Alliansregeringens jobbskatteavdrag år 2006. Tillsammans med skärpningar av bidragssystemet ska det göra att incitamenten ökar för att ta ett jobb.
Att få människor från bidrag till arbete är avgörande för att dagens välfärdsnivå ska kunna vidhållas. Särskilt när Sverige har tagit och fortfarande tar emot ett stort antal migranter som har låga chanser att få ett jobb och lätt kan fastna i långvarigt bidragsberoende är det än viktigare att bryta kärnan till utanförskapet.
I vårbudgeten kan M efter ett par turbulenta år sägas ha landat i en tydlig politisk riktning, som förhoppningsvis inte frångås framöver. Samtidigt har det varit en resa med tur och returbiljett om utgångspunkten är valet 2014. Visserligen hanteras inte längre försvaret som ett särintresse och migrationspolitiken har omprövats. Likväl är skuggbudgeten en återgång till partiets gamla arbetslinje.
Att Anna Kinberg Batra förytligar att konflikten inom svensk politik står mellan arbetslinjen och Socialdemokraternas abstrakta modell är bra. Men det hade kunnat göras tidigare.