Det är tomt och nedsläckt på kommandobryggan i Luleå kommun just nu. Det finns ingen ordförande i kommunstyrelsen och ingen kommundirektör. Snart ingen ekonomichef och inte heller någon kultur- och fritidschef. Kanske inte ens någon majoritet i fullmäktige beroende på hur det hemlighetsfulla samarbetet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna utvecklar sig framöver?
Hur olycklig är de senaste veckornas turbulens för Luleå? Man behöver inte överdramatisera det allvarliga läget.
Det har i Norrbotten länge funnits en stark tilltro till politikens förmåga. Sannolikt för stark. Politiska beslut och politisk maktutövning betyder inte allt. Politiker kan sätta upp tydliga spelregler som bidrar till att skapa utrymme för människor, civilsamhälle och företag, men det är inte i politiska församlingar som välstånd och samhällsförbättringar skapas.
Klåfingriga försök att visa politisk handlingskraft kan också resultera i fattigdom och försämrade livsbetingelser. Luleå är större än kommunpolitiken.
Även om det ännu inte finns någon kapten på skutan som kan peka ut en ny riktning så är det bra att veta var Luleå kommun befinner sig. För att undvika fler grundstötningar i närtid behöver först och främst de två senaste skandalerna utredas från grunden.
Exakt vad är det som ligger bakom Niklas Nordström (S) plötsliga avhopp som kommunstyrelsens ordförande? Vad är det som är fel inom Luleå kommun när kommundirektören Mikael Lekfalk i strid med regelverket kan anlita en ”personlig mentor” för hundratusentals kronor, utan att någon märker vad han har för sig eller upptäcker budgetavvikelserna i hans månadsrapporter?
Niklas Nordström och Mikael Lekfalk bär det tyngsta ansvaret. Men att vara regionstyrelsens ordförande eller kommundirektör ger inte vilka befogenheter som helst.
Det som inträffat är också en indikation på mer grundläggande fel i hur Luleå kommun styrs och den kultur som råder i organisationen.
Det är inte enkelt att se hur de tomma positionerna på ett snabbt och bra sätt ska kunnafyllas. Det är krävande tjänster, inte minst i ett läge då kommunen behöver spara hundratals miljoner.
Det som möjligen kan tala för Nordströms och Lekfalks tronföljare är att förväntningarna är lågt ställda. Vilket i sig inte lovar gott.