Vit makt-extremister, Ryssland och vÄldsbejakande islamister utgör de största hoten mot Sverige. Det berÀttade sÀkerhetspolischefen Anders Thornberg pÄ presskonferensen dÄ SÀpos Ärsbok för 2016 presenterades. Arbetet för Sveriges sÀkerhet har aldrig varit sÄ stort och komplicerat som nu. DÀrför borde det vara sjÀlvklart att SÀpos verksamhet prioriteras av regeringen samt att myndigheter tar sitt sÀkerhetsarbete pÄ allvar.
Hoten mot vÄr sÀkerhet kommer frÄn mÄnga hÄll, nÀra och lÄngt borta, och dÀrför mÄste SÀpos arbete vara tillspetsat i flera riktningar. Det största underrÀttelsehotet kommer frÄn Ryssland, medan vÄldsbejakande islamister utgör det största terrorhotet. Det förekommer hackerattacker och försök till spionage mot skyddsvÀrda intressen sÄsom myndigheter.
Samtidigt agerar mÄnga personer som har kontakt med terrororganisationer ensamma och Àr dÀrför svÄra att upptÀcka. TerrordÄden i Europa under 2016 var tydliga exempel pÄ att personer med kopplingar till Sverige ingÄr i den internationella terrorrörelsen. Terrorhot frÄn vÄldsbejakande islamister eldar i sin tur pÄ extremister pÄ alla kanter.
Det Àr lÀtt att tro att arbetet mot terrorism upptar den största andelen av SÀpos resurser, men sÄ Àr det inte. I stÀllet Àr det personskyddet som tar mest resurser (46 procent) medan kontraterrorism kommer dÀrefter (29 procent). Siffrorna Àr en tydlig förÀndring frÄn 2015, dÄ resursfördelningen mellan personskydd och kontraterrorism var betydligt jÀmnare fördelat. Anledningen till att personskyddet utökats Àr enligt Ärsboken att personer som behöver skydd, framförallt politiker, exponeras i allt högre utstrÀckning, vilket provocerar grupper som vill utöva vÄld mot skyddspersonen.
För att hotbilden mot Sverige inte ska bli allvarligare betonar SÀpo att de skyddsvÀrda intressen som Àr utsatta för hot mÄste Àndra sin sÀkerhetskultur och börja prioritera sÀkerhetsskyddet. En uppryckning behövs onekligen. SÄ sent som i januari uppdagades att riksdagen varit föremÄl för stora it-sÀkerhetshÄl.
Thornberg beskriver nulÀget som ett vÀxande gap mellan hot och skydd. För att kunna fylla det behöver SÀpo ytterligare resurser som matchar hotbilden, men myndigheten kan inte göra det sjÀlv. Det rÀcker inte att förlita sig pÄ att SÀpo gör ett bra jobb. Det mÄste finnas ordentliga rutiner och en medvetenhet hos myndigheter och deras anstÀllda.
Hotet mot Sverige kommer till stor del inifrÄn. Det rÀcker inte att rikta sköldarna utÄt. Ensamma terrorister, hackerattacker och agenter som vÀrvas av utlÀndsk underrÀttelseverksamhet krÀver att myndigheter inser allvaret och lÀr sig hantera eventuella hot.