Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) vill att kommuner ska köra över det fria skolvalet. Kommuntjänstemän ska fördela barnen mellan skolor. Inte föräldrarna.
Med en snabbutredning i ryggen presenterade Fridolin i slutet på januari planen att inskränka skolvalet. Regeringen vill ha till en regeländring som tillåter kommuner att i stor utsträckning bortse från föräldrars val eller elevers berättigade krav på skolgång nära hemmet, om det finns särskilda skäl på grund av mottagandet av nyanlända. Tanken är att kommuner ska fördela nyanlända elever på fler skolor. I dag tar fyra procent av landets skolor emot en tredjedel av de nyanlända eleverna.
Remisstiden på utredningen var slut nästan innan de flesta kommuner hunnit stämpla in posten, fördela den till rätt avdelning och öppna ett ärande. Förslaget har dock inte mottagits väl av de som hann svara. Diskrimineringsombudsmannen, DO, skriver i remissvaret att förslaget riskerar att leda till etnisk diskriminering. Sveriges Kommuner och Landsting framför att de inte vill se några ändringar i skollagen. Många enskilda kommuner uttrycker sig också negativt.
Begreppet ”social ingenjörskonst” fångar det makabra i förslaget. Människors vardag blir byggstenar på det kommunala utbildningsutskottets planeringsbord. Ett ansvar många kommuner inte vill ha. Men regeringen insisterar. Utgångspunkten är att myndigheter måste göra valet åt dem. Välkommen till Sverige – här bestämmer staten.
Med fel incitament kan kommunala tvångsplaceringar av barn bli förödande. Inte bara för de förlorade valmöjligheterna. Utan också för att kommuner kan ha starka intressen att slussa barn till vissa skolor.
Det är inte ovanligt att kommuner har ambitioner kring skolor som inte passar befolkningsförutsättningarna. Som satsningar på en stor och topprenoverad prestigeskola i tätorten. Eller nedläggning av landsbygdsskolor. Även motsatsen förekommer när småskolor utan underlag hålls vid liv. Att då ge kommuner verktyg för att flytta runt elever i allmänhet och nyanlända elever i synnerhet är lite som att ge en pyroman tändstickor.
På de flesta plan är det ett förslag som bygger mer murar än broar. Föräldrar som haft sina barn i kö till en viss skola i många år och planerat framtiden därefter riskerar att nekas. Nyanlända föräldrar anses inte myndiga att välja det bästa för sina barn, även om de tagit sig till Sverige för barnens skull.