Så har Sverige fått en ny statsminister. Stefan Lövfen (S) vann torsdagens omröstning med stöd av det egna partiet och Miljöpartiet. Endast Sverigedemokraterna röstade nej. Alliansen och Vänsterpartiet avstod från att rösta. Det är knappast något betryggande mandat statsminister Löfven har fått.
Att bilda en historiskt svag regering med MP är nog lättare än att manövrera en budget genom riksdagen.
Jonas Sjöstedt (V) hade nog hoppats på att bli den partiledare som slutligen skulle göra det före detta kommunistpartiet respektabelt. Å andra sidan ville nog inte den gamle fackbasen Löfven gå till historien som den som släppte in vänstern i stugvärmen.
Vad som framkommit av förhandlingarna mellan S och MP hittills är förvånansvärt mycket allianspolitik. S gick till val på att höja matmomsen för landets krogar, men har fått ge sig för MP som tycker att Alliansens momssänkning ska vara kvar.
MP har däremot gett sig i fråga om Rut-avdragen, men bara för läxhjälp. Att helt avskaffa Rut var till och med för mycket för S som nöjde sig med att gå till val på en halvering, men de fick vika sig för MP och all kraft som deras 25 mandat långa hävstång kan ge.
Kärnkraftsfrågan ser också ut att ha blivit en framgång för MP – om man ska tro språkröret Åsa Romson (MP). Men lyssnar man på Löfven är det inte tal om någon snabbavveckling av ett par reaktorer, utan snarare ingen större förändring av den av Alliansen etablerade linjen.
Om MP och ett motvilligt S skulle försöka driva en avvecklingslag genom riksdagen skulle den knappast få något stöd. Alliansen har en betydligt sundare syn på elförsörjningen och SD är väldigt positiva till kärnkraft, så eftergiften S verkar ha tvingats till är kanske inte så betydelsefull ändå.
Sverige behöver el till ett överkomligt pris om vi ska undvika att göra oss beroende av rysk gas, som är ett alternativ när vi inte har någon kärnkraft och den förnyelsebara energin inte räcker till. Detta inser de mer sansade delarna av socialdemokratin som helst vill se en blocköverskridande energiöverenskommelse.
Men klarar S att stöta sig med MP på samma sätt som man stött sig med V? Löfven leder en svag minoritetsregering som knappast tål uppgörelser över blockgränsen som går på tvärs mot en av samarbetspartiets kärnfrågor.
De väljare som röstade på Alliansen visste vad de röstade på. De rödgröna väljarna röstade på sina partiers program och inget sammanhållet valmanifest. Sannolikt inser dessa snart sitt misstag. Den enda gemensamt rödgröna överenskommelsen inför valet var att Stefan Löfven skulle bli statsminister. Det har man nu levererat till sina väljare. I andra frågor än denna kommer dock många rödgröna väljare känna sig grundligt svikna.