Allting börjar med människornas sökande efter föda och jaktrevir. Om man förstår början av sin historia kan man även förutsäga slutet. De första svenskarna brukade naturen och troligen kommer de sista också vara odalmän. I ljuset av detta resonemang är det en överlvnadsstrategi för samhället att behandla den sista spillran av de första svenskarna på ett helt annat sätt än vad som sker just nu.
Det är svårt att säga när landet Sverige bildades. Det är desto enklare att säga när de första människorna kom till den landmassa som så småningom skulle bli vårat land. Så fort inlandsisen drog sig norrut var vi nämligen på plats.
Till skillnad från större delen av världens landmassor utplånades nära nog allt liv som växte här under vår istid. Således har vi ingenstans i landet någon växtlighet som är ursprunglig, från jordens bildande. Hos oss började allting om på nytt.
Samtidigt som de första djuren och växterna vandrade in i de södra delarna av vårt land under tidig stenålder kom också de första människorna. Så fort livet började att spira ur marken i de södra delarna av landet började människorna nyttja dess resurser. Först genom jakt och fiske för att så småningom, för sisådär 6 000 år sedan, bli bofasta odalmän med möjlighet att mätta fler munnar. Rätten till mark blev, om inte förr, därmed bokstavligt talat livsviktig. Och sedan dess har vi utvecklat skapelsen utifrån våra behov och önskemål. Orörd natur existerar inte i Sverige.
Allt detta är viktigt utifrån hur samhället i dag ser på alla oss som brukar naturen, naturen själv, och hur vi sköter vårt värv för artens överlevnad. Bönder för nämligen en uråldrig sedvänja och tradition vidare vilken är själva grundbulten till allas vår existens, nu som då.
Det går inte att förneka. Dagens brukare av natur i Sverige är viktiga bärare av såväl kunskap som traditioner och levnadssätt. Vi besitter kunskap om såväl nya som gamla brukningsmetoder.
Att inte lyssna mer till oss som har en lång historia av ekologisk kunskap i våra olika regioner leder oavkortat till överstatliga felbeslut som gör sig påminda på era tallrikar. Den snabba utvecklingen som dagens samhälle har innebär en hög belastning på naturen. Det torde te sig självklart för de allra flesta att samhället då bör lyssna till och visa tillit till brukarna. I stället stängs dörrarna allt oftare i ansiktet på oss om vi törs opponera oss.
Att i handling respektera bönder och deras traditionella kunskap gäller naturligtvis inte bara i Sverige utan det är ett globalt spörsmål. Bevarandet av biologisk mångfald, det hållbara nyttjandet, är en funktion av främjandet av en bredare tillämpning av kunnande och kunskapsbärarna. Tjänstemännen i storstaden med sin regleringsiver och en grön social ingenjörskonst som baseras på tunn kunskap om helheten kommer inte mätta era magar. Och kom ihåg, allt slutar med människornas brist på föda och jaktrevir.