Fina ord kan förklara fula saker. Entrism är ett sådant snygg-ord som förklarar varför regelkrångel som leder till oanvändbara jord- och skogsmarker ökar. Hastigt håller nu landsbygden på att förvandlas till ett eftersatt museum.
Entrism förklaras enklast som en metod vilken används för att överta den parlamentariska makten på ett icke parlamentariskt sätt. Ungefär som en statskupp men utan beväpnad militär. Entrismen har inga beväpnade soldater utan har istället tjänstemän beväpnade med övertygade argument. Utifrån en förutbestämd idé infiltrerar de viktiga samhällsfunktioner. Väl på plats bearbetar de personalen och värvar nya agenter. Det slutgiltiga målet är att ta över det som man har infiltrerat.
Public service påstås vara ett lysande nutida exempel på den fullbordade entrismen. Där har personer med vänsterprofil, soldaterna, systematiskt infiltrerat institutionen och värvat nytt under lång tid. Resultatet är ett programutbud som stödjer infiltratörernas uppfattning om det ”goda samhället”. När vi public service-konsumenter låter oss matas med upprepad information skapas till slut ett okritiskt ”supermedvetande” där det saknas plats för självständiga tankar. Till sist omsluts vi alla, inklusive den parlamentariska makten, kring kollektivets nya konsensus.
Efter att 68-rörelsens vänstervåg ebbat ut behövdes ett nytt fokusområde för många där de gamla socialistiska tankarna kunde fortsätta att gro. Drömmen om en skönare och grönare värld blev ett substitut. En ekosofisk värld där människans påverkan på naturen skulle minimeras. För att uppfylla sin önskan tog soldaterna värvning på olika statliga institutioner. Med verktyg inom miljö och naturvård har sen dess institutionerna bearbetas. Med full kraft drabbar nu entrismen oss som bor på landet och inte minst vi som brukar jord och skog. På ett fiffigt sätt sidsteppas de konstitutionella grundlagarna genom att det skapas en ogenomtränglig massa av nya moderna gröna regelverk. Dessa kommer till slut att förlama all landsbygdsutveckling.
Vi lever i en farlig tid där entrismens oinskränkta makt infekterar vetenskapliga akademiska institutioner, public service, dominerande medier och myndigheter, politiska partier och stora delar av näringslivet. Med hög fart är vi på väg mot ett samhälle som tuggat i sig påhitt som att svensk natur är trasig och därför måste lagas för att sedan förvaltas av det allmänna.
Många har redan dragits med i ”supermedvetandet”. Ryggradsmässigt accepteras att kossors pruttar dödar mänskligheten, att skogsbruk är miljöfarlig verksamhet, att sjönära tomter tar livet av sjöarna, att det pågår ett systematiskt utdöende av arter och så vidare. När ingen längre vågar ifrågasätta, när ingen längre kan eller törs tänka självständigt, när liknande påståenden bara passerar för att det är bekvämt, då har den sköna gröna entrismen vunnit.