Sedan riksdagsvalet har ”samarbetsregeringens” oförmåga att komma överens stått i öppen dager. I frågan om genmodifierande organismer, GMO, försökte regeringen på ett konstitutionsvidrigt sett dölja osämjan. Agerandet går att förstå då det inte är särskilt vackert när regeringen offrar vetenskapligheten på Miljöpartiets ideologiska och dogmatiska altare.
För att nya GMO-grödor ska godkännas i EU krävs politiska beslut i Bryssel. Fram till den rödgröna regeringens tillträdande hade alla svenska regeringar sedan EU-inträdet röstat enligt de oberoende experternas rekommendationer. Men vid tre omröstningar i höst lade regeringens representant ned sin röst i Bryssel när nya grödor skulle godkännas, trots att den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) rekommenderade godkännande. Riksdagsledamoten Johan Hultberg (M) har KU-anmält regeringen eftersom denna kursomläggning aldrig förankrandes i riksdagen.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) har ursäktat agerandet med att den rödgröna regeringen har haft många saker att ta ställning till. Att kohandlandet regeringspartierna sinsemellan har tagit upp mycket tid råder inget tvivel om. Men ett rimligt agerande i GMO-frågan hade varit att hålla fast vid den förra regeringens ståndpunkt till dess man tagit fram sin egen, för att därefter söka stöd för den i riksdagen, i enlighet med gällande demokratiskt regelverk.
Formfrågan är viktig, men regeringen har även agerat oklokt i sak. Hur vi ska kunna mätta allt fler människor med jordens begränsade resurser är en stor utmaning. Samtidigt vill vi göra det med mindre miljöpåverkan. Modern växtförädling är en viktig del i svaret på den problematiken.
EU har världens striktaste GMO-regelverk. Att GMO-grödor skulle vara hälsofarliga finns det inga bevis för. Trots detta måste nya grödor godkännas med politiska beslut. Politiker är sällan bioteknikexperter. Därför gör de bäst i att följa de oberoende forskarnas rekommendationer. Vetenskapen är dock inte i samklang med MP:s dogmer och partiet lutar sig därför hellre mot konspirationsteorier.
I andra frågor heter det dock från MP att vi måste lyssna på forskarvärlden. Partiets godtyckliga inställning till vetenskap är således inget att förvånas över. Den är tydlig i många andra frågor, såsom elöverkänslighet och antroposofiska preparat.
Miljöpartiet seglade in i Rosenbad utan nämndvärd granskning. Nu står inkonsekvensen i öppen dager. Väl sent kan tyckas, men Socialdemokraterna kan sätta stopp för det här.