En olycka kommer sällan ensam. Efter statsminister Stefan Löfvens (S) katastrofala debut i EU-nämnden i onsdags kväll, där han gjorde en så dålig insats att Jonas Sjöstedt (V) tvingades ta rollen som statsman, presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) på torsdagen regeringens budget.
Andersson, som efter sitt ökända utspel om att det skulle vara tomt i ladorna har förärats det träffande smeknamnet Magdad-Bob, och Löfven har gjort sitt bästa för att sälja in budgeten som ett underverk för jobb och utbildning. Det är den definitivt inte.
För att gömma arbetslösa unga i statistiken tillkommer 5 000 nya högskoleplatser redan nästa år, överlever regeringen till slutet av mandatperioden kommer antalet då att ha ökat med hela 14 300 platser. Resultatet blir en fortsatt devalvering av det redan låga värdet av svenska utbildningar. Det kan knappast kallas en politik för vare sig utbildning eller arbete.
Utöver infrastruktursatsningar för närmare två miljarder kronor förväntas de kraftigt ifrågasatta traineetjänsterna lösa problemet med arbetslösheten. De kommer att kosta 448 miljoner kronor kommande år. Ställs de mot de väsentligt större åtgärder regeringen vidtar för att minska antalet arbeten mörknar bilden ytterligare.
Höjningen av de sociala avgifterna för unga anställda tenderar att viftas bort av regeringen. Men det är en höjning med ansenliga 9,6 miljarder kronor bara under 2015. Det försämrade jobbskatteavdraget flyttar ytterligare 2,36 miljarder kronor till staten, bara det är alltså nästan sex gånger så mycket som traineesatsningen.
Att vurmen för arbetslinjen blott är en läpparnas bekännelse syns även i det lilla. RUT-avdraget halveras för alla under 65 år. Det är en tydlig signal att arbetande människor inte prioriteras.
Samtidigt som Andersson presenterade den onådiga luntan skickade Statistiska centralbyrån ut ny statistik som visar att antalet sysselsatta fortsätter att öka. I september var 101 000 fler sysselsatta jämfört med samma månad 2013. Alliansen satte jobben i första rummet och det ger resultat. Att inte fortsätta på den linjen riskerar att bli ett dråpslag mot Sveriges välmående.
Inte heller fick försvaret den förstärkning det såväl behövde. Regeringen går dock på Alliansens linje och skjuter till 300 miljoner kronor per år. Precis som när Alliansen föreslog det är det en droppe i havet. Det hade behövts åtminstone en nolla till för att göra någon skillnad. Med stor välvilja kan det sägas visa på en försiktigt positiv viljeriktning, men en sådan kommer knappast att hålla gränsen.
Nej, budgeten är inte vad den utger sig för att vara. Den är ett hårt slag mot arbete och välfärd. Det är nu upp till Alliansen att hindra den från att bli verklighet.