Under förra årets Almedalsvecka inträffade en smärre skandal när utredaren av skogsvårdslagstiftningen, Charlotta Riberdahl, offentligt ifrågasatte den privata äganderätten av skog. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) ersatte, mycket riktigt, under hösten Riberdahl med tidigare lagmannen Fredrik von Arnold. von Arnold har till uppgift att tydliggöra bestämmelserna om överklagande av beslut i skogsvårdslagen och se över skogsvårdslagstiftningen.
Riberdahl är dock långt ifrån den ende utredare tillsatt av regeringen Löfven som uppenbarligen driver sin egen agenda. Den moderata riksdagsledamoten Johan Hultberg från Växjö, Kronobergs län, skrev nyligen en interpellation till statsministern om regeringens utnämningspolitik som enligt Hultberg hotar att undergräva själva tilltron till oberoendet hos det statliga utredningsväsendet. Politiseringen är långtgående.
Istället för att utse experter som befinner sig utanför partipolitiken får exempelvis riksdagsledamoten Anna-Lena Sörenson (S) utreda apoteksmarknaden. Ännu mer hårresande är det att Miljöpartiets tidigare partisekreterare Anders Wallner får i uppdrag att utreda effekterna av ett friår, en riktig käpphäst för partiet, och att MP:s mångåriga migrationspolitiska talesperson Maria Ferm har tillsats att se över lagliga vägar in i Europa. Det är inte svårt att räkna ut den politiska inriktningen på de förslag som Wallner och Ferm så småningom lägger fram.
Regeringens utnämningspolitik hotar att slår undan benen på hela tanken med den oberoende tjänstemannen. Det är allvarligt. Skogspolitik och ägarskap har nu åter hamnat i fokus då en av huvudsekreterarna för ovan nämnda utredning, Lina Hjort, tidigare har kandiderat för vänsterpartiet och beskriver sig som klimataktivist.
Äganderätten till skog och mark är redan svag. Det behövs lagar och regler som skyddar mot aktivister och oproportionerliga intrång. För en markägare är det mycket svårt och tidskrävande att få ersättning från turistnäringen, bärplockarföretag eller om en grupp personer som bosatt sig på privat område har förstört och skräpat ner. Allemansrätten erbjuder inte mycket skydd i sammanhanget.
Det finns en rad vanföreställningar kring svenskt skogsbruk som späds på av miljöföreningar och vänsterpolitiker.
Vid en internationell jämförelse är svenska skogsföretag och privata skogsägare mycket framgångsrika i att bruka skogen och säkra återväxten samtidigt som miljövärden tas tillvara. Nuvarande ordning behöver vårdas och utvecklas, inte raseras.