Förenklingar av regelverk och tillämpningen av dem är vid sidan av lättnader i skattetrycket ett av de främsta sätten för politiker att förbättra företagsklimatet. Ju mindre tid en företagare behöver lägga på att fylla i blanketter och vänta på svar från myndigheter, desto mer tid kan ägnas åt att skapa värde och tillväxt.
När Svenskt Näringsliv årligen gör en ranking av företagsklimatet i kommunerna baseras den på hur företagare upplever ett antal faktorer. Det handlar om nivån på kommunalskatten, hur sådant som tele- och it-nät fungerar samt vilken attityd till företagande politiker och tjänstemän har. Det handlar även om service, handläggningstider och hur lagar och regler tillämpas.
Det regelkrångel många småföretagare stöter på sker i kontakt med tjänstemän på kommuner och myndigheter. I detta skulle direktiven från styrande politiker kunna stärkas. Att förbättra rutinerna för handläggning av ärenden som gäller företagare borde vara särskilt högt prioriterat. Det är fråga om arbetstillfällen. Bilden bland många företagare är att det tyvärr ofta dröjer länge innan de får besked från kommunen eller länsstyrelsen om tillstånd, såsom bygglov eller miljöprövning.
Under alliansregeringens tid var minskat regelkrångel en prioriterad fråga. Bland annat tog Centerpartiet upp behovet av kortade handläggningstider vid kontakter med myndigheter och en rad förbättringar genomfördes. Det var dock inte tillräckligt.
Häromdagen berättade Centerpartiet om ett par nya förslag för minskad regelbörda som partiet presenterar inför sin stämma i slutet av september. I Dagens Industri (28/8) förklarade partiledaren Annie Lööf att hon vill se ett ”bäst före”-datum på regler för småföretagen, vilket innebär att regler som inte längre fyller någon funktion bör tas bort.
Det låter självklart att utdaterade föreskrifter successivt fasas ut, och man kan fråga sig varför lagstiftaren inte har gjort detta i större utsträckning tidigare.
Talande när politiker nämner regelförenklingar är emellertid att de konkreta exemplen på regler som kan tas bort ofta uteblir. Det illustrerar också frågetecknen i det andra förslaget från Centerpartiet, att införa principen ”en regel in – en regel ut”. Skulle exempelvis kravet på personalliggare ha tagits bort när lagen om kassaregister infördes?
Att binda upp lagstiftaren till en sådan funktion riskerar snarast att medföra nytt krångel, men som förhållningssätt från politikernas sida är principen om att rensa i regelsnåren – både i förordningar och tillämpning – alltjämt god. Det är en ryggradsreflex fler politiker, inte minst lokalt, borde ha.