Regeringen har presenterat ett förslag om att halvera momsen på mindre reparationstjänster, från 25 till 12 procent. ”Reparations-rut”, eller vad man nu föredrar att kalla förslaget, ska omfatta lagningar av cyklar, textilier, skor och lädervaror. Tanken är dels att spara på resurser, något som ligger Miljöpartiet varmt om hjärtat, och dels att reformen ska vara en väg in i arbete för nyanlända.
Det sistnämnda valde finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att lyfta fram när förslaget presenterades. Finansministern Magdalena Andersson (S) var dock inte sen med att understryka att syftet med reformen primärt inte är att höja sysselsättningen, utan att värna om miljön.
Vid en första anblick är det ingenting fel på regeringens förslag. Att det är viktigt att hushålla med resurser kan var och en skriva under på, och alla idéer som hjälper nyanlända att få jobb är välkommet.
Tillsammans med rut-avdraget för vitvarureparationer är det snart lättare att prata om vilka tjänster som inte omfattas av rut. Det är detta faktum som reformförslaget egentligen uppmärksammar.
Samt det pikanta i att om regeringen nu plötsligt anser att rut-avdraget fyller så många olika funktioner, alltifrån jobbskapande till miljövärnande, varför inte dra tillbaka sänkningen av avdraget som regeringen genomförde för inte alls länge sedan?
Frågan är också varför regeringen envisas med att införa fler och fler av dessa rut-undantag, i stället för att presentera reformer som på allvar skapar nya jobb. I detta läge vore det självklart rimligare om regeringen kraftigt sänkte arbetsgivaravgiften för hela tjänstesektorn, eller ännu bättre – sänkte arbetsgivaravgifterna över hela brädet.
Under normala omständigheter hade utspelet uppfattats som harmlöst. Men mot bakgrund av att Sverige står inför en integrationsutmaning som kräver radikala förändringar av arbetsmarknaden, vittnar regeringens utspel om att den hellre ägnar sig åt fortsatt symbolpolitik.
Samma sak var det i måndags, då förslaget om slopad arbetsgivaravgift för enskilda firmor trumpetades ut. Även det ett förslag som inte kommer att göra någon skillnad alls på grund av de många begränsningar som kommer med.
Vad som däremot kommer att göra en skillnad på arbetsmarknaden, om än inte på det sätt som är önskvärt, är de rödgrönas beslut att höja skatten på arbete.
Den som hoppas på en politik som skapar förutsättningar för nya jobb och ökat företagande ges inget annat alternativ än att hoppas på nästa regering. Till dess får folket hålla till godo med regeringens fortsatta symbolpolitik.